| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVÄFVA a3v~vä2va, v. -er, -väfde, -väft, -väfd (se för öfr. VÄFVA). vbalsbst. -ANDE, -VÄFNING.
1) (mindre br.) af- l. nedtaga från väfstolen; slut- l. färdigväfva. Abwirkung, .. afväfvande. Wikforss (1804). Öhrlander o. Leffler (1852). Att gifva den råa, afväfda varan ett .. behagligt yttre. H. Nordin i Tekn. tidskr. 1890, s. 158.
2) (föga br.) gm väfning efterbilda (ett mönster o. d.). En madonna af Rafael var afväfd i duken.
Anm. I båda bet. hellre (utom i part.) VÄFVA AF.
Spalt A 765 band 1, 1898