Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVILDHET, f.
Etymologi
[af VILD, adj. i bet. partisk för; jfr VILD, sbst., (partisk) välvilja, VÄLD, sbst.; med afs. på bet. af AF- jfr AFGUNST]
(enst., †) ovänlig l. fientlig sinnesstämning; ovilja. En del (af domarna) hyste afvildhet och uppenbar strid med en del af Rådsherrarne. Schönberg Bref 3: 138 (cit. fr. 1681; möjl. felaktigt; för afvighet?).

 

Spalt A 751 band 1, 1898

Webbansvarig