| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVARA a3v~va2ra, v. bl. i inf.
undvara, umbära, vara af med. Dalin (1850). Nog kunde jag väl afvara bruket af bränvin. Jolin SmålandsPetter 4 (1878). Det visade sig snart, att Ryssland icke kunde afvara så många soldater. G. Björlin i Läsn. f. folk. 1886, s. 299. Kronan hade .. inga tillgångar att afvara. H. Hjärne i Ord o. bild 1893. s. 372. Lundell (1893). Piehl Nil. 199 (1895).
Spalt A 724 band 1, 1898