| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTRÄDA a3v~trä2da (a`fträda Weste), v.1 -er, -trädae, -trädt, -trädd (se för öfr. TRÄDA, v.2). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (numera föga br. Jos. 22: 22 (Bib. 1541); Lex. Linc. (1640, under secessio)); -ARE (se d. o.); jfr AFTRÄD, AFTRÄDE.
I. eg.: träda åt sidan l. undan l. bort. — Anm. Den i denna bet. förek. öfvergången från intr. till tr. bet. har sin förebild i t. och torde vara föranledd däraf, att i uttr., sådana som afträda från sin plats, begreppet af trädande alltmer fördunklades, medan i stället bibegreppet af afstående l. öfverlåtelse skarpare framträdde, hvarvid konstruktionen gm en naturlig idéassociation ändrades i öfverensstämmelse med verben af sådan bet., kanske i sht på grund af sådana fall, där det uttryckligen borde angifvas, till hvem öfverlåtelsen skulle ske; jfr med afs. på denna konstruktionsväxling AFSTÅ; jfr äfv. lat. cedere alicui aliqua re > cedere alicui aliquid.
1) (†) eg.: träda åt sidan l. undan (från ngt); ställa sig på afstånd från, afvika, affalla.
a) i eg. mening: gå åt sidan l. ur vägen. Diverto .. Wijka aff wägen, affträda. Lex. Linc. (1640). — jfr AFTRÄD 1 a.
b) i bild; jfr c. Om j .. affträdhen jfrå then wäghen som iagh biudher idher. 5 Mos. 11: 28 (Bib. 1541). Sedan han (dvs. B. von Mehlen) afträdde ifrån Tyrannens sida. Celsius G. I:s hist. 183 (1746, 1792).
c) bildl.: affalla, öfvergå. Ath affträdha frå leffuandes gudh. Ebr. 3: 12 (NT 1526; öfv. 1883: att han affaller). Al ten stund vi medh var (dvs. vår) lifliche edh och förplichtelse en gångh ere ifrån Danmark .. afvichne och aftredde och .. oss under Sverigis crone begifvit. RA 2: 221 (1568; i trohetsförsäkran från Härjedalen). Ther ifrån (dvs. från Guds ord) icke i någre måtto wijke eller afträda. Thyselius Handl. lärov. 2: 235 (1624). Herr Jacob frågade om the (dvs. ryssarna i Novgorod) wille afträda ifrån Muskou, och blifwa anhängige til Sweriges Crona. Widekindi G. II A. 234 (c. 1676). Saulus afträdde .. ifrån sin egen sect. Ödmann Str. förs. 1: 283 (1799). — abs.: begå affall. At j affträdhen, och tienen andra Gudhar. 5 Mos. 11: 16 (Bib. 1541; öfv. 1893: I viken af). Är thetta affträdning eller synd emoot Herran. Jos. 22: 22 (Bib. 1541). — jfr AFTRÅDA, AFTRÄD 1 c, AFTRÄDELSE 1.
d) afvika l. skilja sig l. aflägsna sig från. Jag hade och widt afträdt ifrån konung Johans .. effterdöme. Gustaf II Adolf 196 (1617).
e) afträda ifrån (ed o. d.), dvs. svika, blifva otrogen, bryta, öfverträda. Afträda ifrån dhe förre Åhrs .. besluth och Edz Plicht. RARP 1: 153 (1631). (Ryssarna i Novgorod) hade affträdt ifrån sin Eedh. Widekindi G. II A. 234 (c. 1676).
f) tr.: lämna, afstå från, frånträda. (Sultanen fordrar) At Czaren afträder sin Alliance med Fredric August. Nordberg 2: 81 (1740).
a) om ett bortgående, som sker med en viss högtidlighet l. har en viss officiell prägel; i sht jur. o. om uppbrott efter slutad audiens. Vittnet, parterna afträdde. Thyselius Handl. lärov. 2: 246 (1625). Huar nogon okend .. funnes (bland dem, som gå till skrift), förmanas han .. at han afträder til en annan gång. Laurelius i KOF II. 1: 169 (1659). När Ragecourt afträdde, och skulle stiga utom dörren. Nordberg 1: 55 (1740). Deputationen afträdde. Ad. prot. 1800, s. 6. Taxerings-Ledamot afträde då han sjelf skall taxeras. Sv. R:s ständers bevilln. 1818, s. 58. Sekreta utskottets ledamöter anmodades då att afträda för att genomse dessa handlingar. Malmström Hist. 1: 132 (1855). Odhner G. III:s hist. 1: 282 (1885). — (†) p. pf. med hjälpverbet vara. Sedhan Rådet war affträdt, stego Borgmästarna vppå Doomstolen. Schroderus Liv. 74 (1626). RARP 2: 16 (1633).
b) (numera föga br.) med uttryckligt angifvande af stället, dit man begifver sig (i sht för enskild öfverläggning o. d.). I ded ene (tältet) på högre sijdan afträdde K. M:t. A. Oxenstierna Skr. 1: 116 (1627). Adeln ålades att genast afträda till riddarhuset. Adlerbeth Ant. 1: 87 (c. 1792). — jfr AFTRÄD 2 d, AFTRÄDE 6.
c) om utgående från scenen; jfr TRÄDA AF o. AFTRÄD 2 e. — särsk. [jfr holl. van het tooneel aftreden, t. von der bühne, vom schauplatze abtreten] i bild: afträda från skådeplatsen o. d., lämna l. afsluta sin (offentliga) verksamhet, draga sig tillbaka från offentligheten o. d., försvinna. (Originaler) egde Vermland ganska många, som vid början af min medelålder ännu ej afträdt från scenen. K. Lilljebjörn 29 (1838). Carl Augusts afträdande från lifvets skådeplats. Crusenstolpe Mor. 6: 482 (1844). Härmed afträdde hannoveranska arméen från krigsskådeplatsen. Nordensvan Mainfält. 23 (1894). — jfr: Sällan afträder någon statsman från de allmänna ärendenas bana utan en hemlig önskan att blifva glömd af sin samtid. Järta V. skr. 2: 66 (1826). Ljunggren SAHist. 1: 298 (1886). — i utvidgad anv. Afträda från det offentliga lifvet. Palmblad Nov. 1: 171 (1840). Afträda (från affärerna). retire from business. Jungberg (1873). jfr: (†) Jfrån den lycke och segerwinning som Gudh .. förlähnt hafwer. med störste disreputation affträde. RARP 1: 19 (1627).
d) [jfr mnt. dat se (dvs. besättningen) aftreden van der borch] (†) om besättnings aftåg från l. utrymmande af fästning o. d. The (sågo) at besattningen vthaff Slåttet .. afftredde. Schroderus Liv. 508 (1626). — jfr AFTRÄD 2 f.
3) [anslutande sig till 2 c] numera nästan bl. i kanslistil l. i fråga om (högre) förtroendeämbeten l. -uppdrag. — jfr AFTRÄD 3, AFTRÄDE 3.
a) intr.: afgå (från ämbete, befattning o. d.). The som .. måste affträda ifrån theras (dvs. sina) Kall och Embeten. Rudbeckius Kon. reg. 99 (1615). Kolmodin Liv. 3: 204 (1832). Hon (hade) då .. afträdt från föreståndarskapet öfver klostret. Strinnholm Hist. 4: 630 (1852). Åtta år senare afträdde han från denna höga post. Bolin 1: 248 (1870). Cavallin (1875). — (mindre br.) om utträde ur ett kollegium. Han afträdde ur Stats-Rådet. Järta i SAH 12: 95 (1826). Malmström Hist. 5: 149 (1877).
b) (mindre br. utom i p. pr.) abs.: afgå från sin befattning; i sht om korporation. Ministären, direktionen beslöt att afträda. På sistone affträdde Borgmästarna (dvs. konsulerna). Schroderus Liv. 74 (1626). När .. Sexmännerne affträda, eller igenom döden frånfalla. Bergsbr. B 4 b (1649). Den afträdande åldermannen. Lovén Folkl. 58 (1847). Svedelius Statsr. ansv. 137 (1856). — (†) Skolandes de (dvs. lotsdrängarna) .. innan de ärna afträda, skaffa en annan dräng i läran i sitt ställe. Circulär 8 Nov. 1753, s. C 1 b.
c) (mindre br.) tr.: frånträda l. lämna (befattning o. d.). Affträda then Konungzlige Myndigheten. Schroderus J. M. kr. 139 (1620). Härmed aflegger och afträder (jag) detta berömliga Marskalkz Embetett. L. Sparre i RARP 3: 61 (1638). På hwad åhr han .. anträdt sit Ståthållare Ämbete eller thet afträdt, finnes intet wist. Peringskiöld M. Upl. 94 (1710). Vil man afträda förmynderskapet; giöre tå redo och räkning. ÄB 23: 3 (Lag 1734). I det distrikt, der tjenst skall af läraren afträdas. SFS 1882, nr 8, s. 16. jfr: Sex månader förr, än han sin borgerliga näring afträder. HB 3: 5 (Lag 1734).
d) [med anslutning till c o. 4; jfr i sht 4 b γ, c, d β] med uttryckligt angifvande af den, på hvilken befattningen öfvergår: frånträda o. (till annan) öfverlämna l. (åt annan) afstå (befattning o. d.). At afträda Riksens Regering til Hans Kongl. Höghet. 2 RARP I. 2: 83 (1720). Afträda Fältherrskapet åt sin Brors-Son. Nordberg 1: 849 (1740). Redan under sin lifstid synes Assarhaddon hafva afträdt tronen till sin son. E. H. Tegnér i UVTF 12: 84 (1875). Jag .. afträdde .. till honom ordförandeskapet. De Geer Minnen 1: 159 (1892). jfr A. Oxenstierna Skr. 1: 278 (1634).
4) [utveckladt ur 2] eg.: gå l. flytta bort från boning l. område, som man innehaft, med bibegrepp af att man definitivt lämnar den l. det. — jfr AFTRÄDE 4, AFTRÄDLIG, AFTRÄDELSE 2.
α) (†) intr.: afflytta (från bostad o. d.); om präst: afgå (från församling o. d.); jfr 3 a. Åhr 1713. then 1. Maji afträdde Herr Probsten Biörck ifrå wår Församling. Swedberg Amer. 83 (cit. fr. 1714).
β) tr.: flytta från (hemman, pastorat o. d.), lämna ifrån sig. Fiskaren fornam at han sin Hws och Heman affträda, och wijka skulle. Palma Kosmosk. Dedik. 6 b (1613). Then .. som Pastoratet afträder. Kyrkol. 19: 17 (1686). Skulle Åbo .. komma at afträda hemmanet, hvaruppå .. förbättring på äng eller åker giord är, niute then, som afträder. full ersättning af then tilträdande. Förklar. 5 Okt. 1741, mom. 2; jfr γ o. c. De boställen, som .. komma att af boställs-innehafvare afträdas. Tj.-regl. 1858, 3: 46.
γ) abs.; jfr 3 b. När någon Åbo eller Tårpare afträder, böra jemte .. den af- och tilträdande Åboen samt .. Tålfmännen, också andre af Cronones Betiente tillitas at bivista Synen. Salander 182 (1727). Afträdande arrendatorn. SD (L) 1896, nr 106, s. 4. jfr: Förmedelst then näst tilförne afledne eller afträdde Prästens wållande. Kyrkol. 19: 17 (1686).
b) [jfr 2 d] polit. om regerande myndighet o. d.: (i sht gm fredsslut) afstå ifrån område o. d.
α) (†) intr.: afstå (från område). (Skulle) han affträdha .. ifrån the Städer, som han effter Krijgzbruuk och Rätt hafwer in bekommit? Schroderus Liv. 450 (1626).
β) tr.: lämna ifrån sig l. afstå (område). RARP 1: 40 (1627). Nordberg 1: 33 (1740). (De) genom freden afträdda landskap skulle .. vid tyska riksdagen såsom rikslän till Sverge formligen öfverlemnas. Fryxell Ber. 10: 128 (1842). jfr: Zolkiewski .. fann sig nödsakad att ifrån Polen afträda .. Wallachiet. Hallenberg Hist. 2: 555 (1790).
γ) (till annat rike l. annan regerande) öfverlåta (område). Hallenberg Hist. 4: 581 (1794). Skåne, Halland och Blekinge .. afträddes (år 1360) till Danmark. Geijer II. 2: 211 (1832). Det .. åt Sverge afträdda Throndhjems län. Fryxell Ber. 14: 86 (1846). Odhner Lärob. 178 (1869, 1893). jfr: Konung August skulle afträda Chur-Förstendömet Saxen åt sin Son. Nordberg 1: 286 (1740). — (†) med indirekt obj. Mithridates skulle affträdha honom Landskapen. Schroderus Liv. 936 (1626). Dalin Hist. III. 2: 137 (1761).
c) jur. om afstående l. öfverlåtande af egendom l. inkomst. Lijkväl .. ville H(ans) F(urstliga) Nåde tilbiude Hennes Nåde Fröken till lösen för Lijfgedingeds affträdning 15000 gylden. A. Oxenstierna Skr. 1: 96 (1614). Then tid gäldenärens egendom afträdes. GB 11: 2 (Lag 1734). (Han) afträdde sin egendom till sina borgenärers förnöjande. Crusenstolpe 1720 332 (1837). Afträdande af någon del af klockarelönen. Lärov.-komit. 1884, Bil. D, s. 43. jfr: När Cession är skiedd, må ey den afträdde Skuldnären .. något på den afträdde skulden til den förra Målsäganden betala. Abrahamsson 206 (1726). — med uttryckligt angifvande af den, till hvilken ngt öfverlåtes. (Om) löfftesman vil försällia eller på annat sätt til annan afträda den i borgen satte ägendommen. Abrahamsson 358 (1726). Den som till borgenärer all sin egendom afträdt. Riksdagsordn. 1866, § 26. Så vida .. kronan .. (kunde) återfå sina till denna (dvs. banken) afträdda inkomster. Odhner G. III:s hist. 1: 342 (1885). — jfr ÅTER-AFTRÄDA.
d) om uppgifvande af rättigheter, anspråk o. d.
α) (nästan †) intr.: afstå (från rättighet, anspråk o. d.). Affträda ifrån sin rätt och frijheet. Schroderus J. M. kr. 456 (1620). Meurman (1846). Valdemar hade afträdt från alla anspråk på riket. Strinnholm Hist. 4: 680 (1852). — jfr: (†) Lillierne af Aspenäs skole affträda med dett Nampnet Lillia. RARP 4: 45 (1647). jfr AFSTÅ (med), UPPHÖRA (med) osv.
β) (numera mindre br.) tr.: uppgifva l. till annan öfverlåta l. afstå (rättighet, anspråk o. d.). Afträdha altt tiltaal till (dvs. anspråk på) Sönneborg. A. Oxenstierna Skr. 1: 60 (1612). Serenius (1741). Afträda sina rättigheter åt någon. SAOB (1870). — (†) med indirekt obj. Att wele (dvs. vilja) afträde wår Stormechtige Konung all rättigheet och tilltael .. till Narfuen. HSH 36: 339 (1585).
e) (föga br.) i annan anv.: lämna ifrån sig, öfverlåta. Afträden åt män strids-vapnen. Adlerbeth Æn. 243 (1804, 1811). (Kimon) afträdde .. sin syster, som tillika var hans maka. åt Kallias. Palmblad Fornk. 1: 251 (1843). Afträd vapnet, son utaf Oisian, .. till vagnarnes Carbr. Arfwidsson Oisian 2: 255 (1846).
Spalt A 689 band 1, 1898