| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTECKEN, n.
(†) utmärkande, i ögonen fallande kännetecken; märke; särsk. om kroppslig egendomlighet l. abnormitet, som skiljer ngn från andra. Dhen som i födzlen haar fått något serdeles afftekn, han plägar i gemeen haa någon ond nyck (dvs. ngn oart). Grubb 840 (1665). — jfr AFTECKNA II 2, TECKEN.
Spalt A 656 band 1, 1898