Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSUGA a3v~sɯ2ga (a`fsuga Weste), v. -er, -sög, -sögo, -sugit, -sugen (se för öfr. SUGA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afsuge, t. absaugen, absäugen, nnt. afsögen, holl. afzuigen]
— jfr SUGA AF.
I. [jfr t. absaugen] i sht tekn. gm sugning borttaga (ngt) från ngt. Absaugen .. desugere, afsuga. Dähnert (1746). Dalin (1850). Det olösta afsögs. P. Klason i Tekn. tidskr. 1893, A. K. s. 55.
II. [jfr nnt. afsögen, t. absäugen] trädg. om ett slags ympning: förädla l. stärka (träd o. d.) gm att från ett träd infoga, utan afskärande, gren l. kvist i stammen af ett annat, närstående träd, hvarigenom båda hopväxa; ablaktera, sugympa. Afsuga kan man ock Trän, då man ett elackt Trä hafwer, och man will där på suga en god Frucht. Rålamb 14: 37 (1690). Fischerström 1: 14 (1779). Några af de ädlaste (vin-)sorterna .. måste ympas eller afsugas på andra kraftigare varieteter för att rätt trifvas. Pihl hos Lindgren Trädg. 4: 34 (1874). Th. Fries Växtr. 42 (1884). — jfr: Afsuga ympen. Kindblad (1867). Afsugning af fruktqvistar. Holmsten Trädg. 209 (1893). — jfr AFSUGARE.
Ssg (till II): AFSUGNINGS-KVIST310~2. sugymp. Pihl hos Lindgren Trädg. 4: 34 (1874).

 

Spalt A 605 band 1, 1898

Webbansvarig