AFSTYMPNING a3v~stym2pniŋ, r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFSTYMPA.— särsk. motsv. AFSTYMPA 2 a β; konkret. (Rundelns) taktinnar och spetsar sticka vidunderligt af emot berörda afstympningar och tvära takbrytningar. Brunius Metr. 399(1854).
