| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTRAFFA a3v~straf2a (a`fstraffa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abstrafung)), -NING.
— jfr STRAFFA AF.
1) med personobj.: vederbörligen l. till fullo straffa (ngn).
a) utan angifvande af straffarten.
α) låta (ngn) undergå vederbörligt straff; i sht om (offentlig) exekution l. öfver hufvud om kroppsstraff. OSPT 1686, nr 14 (om en offentlig afrättning). Begår Skarprättare märkeligit fel, tå missgierningsman afstraffas. SB 4: 2 (Lag 1734). Anstiftarne till upproret utlemnades, dömdes till döden och afstraffades på stället. Geijer II. 3: 78 (1834). En soldat pryglades allvarsamt .. Under afstraffningen yttrade han ej ett ord. Böttiger 5: 17 (1867). jfr: Afrappa .. afstraffa, piska upp. Almqvist (1842).
β) (föga br.) i allmännare anv.: straffa, bestraffa. RARP 8: 25 (1660). Falske Anklagaren .. (skall) effter sijn Förtienst afstraffas. Siam 22 (1675). Oelreich 699 (1755). Dalin (1850). — bildl.; ofta närmande sig α i bild (i sådant fall fullt br.). Det förflutna seklets verldsberömda snillen .. tilltalar och afstraffar (denne förf.), såsom idel usla sladdrare. Leopold 6: 262 (1797). Jag fick .. en sträng afstraffning (i tidningen Fäderneslandet). De Geer Minnen 2: 63 (1892).
b) med uttryckligt angifvande af straffarten: låta (ngn) böta l. plikta (med ett visst straff).
α) om kroppsstraff. Den soldaten I .. skref om vara dömd från lifvet .. (kunnen I) afstraffa med 9 gånger gatulopp. Carl XII Bref 286 (1702). Den brottslige skulle afstraffas med spöslitning. Ödmann Hunt. 132 (1797). Två gånger .. afstraffade honom (dvs. skolgossen) hans .. monitör med en smällande örfil. Rydberg Rom. d. 259 (1882). — (†) om dödsstraff: straffa. Låta afstraffa dem efter förtienst til lifwet. Carl XII hos Nordberg 1: 899 (1709). J. G. Hallman Vitt. 114 (c. 1756).
β) (föga br.) i annan anv.: straffa. At the .. antingen med Fängelse, eller på annat sätt, måge afstraffade warda. Kyrkol. 16: 11 (1686). Then ey orkar böta, afstraffas med 14 .. (dagars) fängelse. Nehrman Inl. t. jur. civ. 371 (1729).
2) med sakobj.: med straff belägga (en förseelse l. ett brott); bestraffa, straffa.
a) (numera föga br.) utan angifvande af straffarten. OSPT 1686, nr 1. Vårdslöshet med .. Grindar (bör) afstraffas. Berch 163 (1747). Oelreich 951 (1755).
b) med uttryckligt angifvande af straffarten.
α) (mindre br.) om kroppsstraff. Upprepade förbrytelser .. afstraffades med kroppslig aga. Strinnholm Hist. 3: 202 (1848).
β) (†) i allmännare anv. Gemeenligen blifwa sådanna Bråt .. afstraffade med Penninga-böter, Affdanckninger (osv.). Siam 20 (1675). Abrahamsson 265 (1726).
3) (föga br.) i kortspel: bjuda öfver (redan gjordt bud); straffa. Handbibl. f. sällsk. 1: 478 (1838). Åtta spel afstraffas med gask på ett. Handb. f. sällskapsnöjen enl. Kindblad (1867).
Spalt A 581 band 1, 1898