Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSPÄNNIG, adj.
Ordformer
(aspennugt, n. G. I:s reg. 10: 236 (1535). — af(f)spändig(h) Schroderus Uss. K 4 b (1626); RP 2: 119 (1631). — afspänig Columbus Ordesk. 63 (1678))
Etymologi
[efter mnt. afspennich; jfr ä. d. afspændig, ä. t. abspennig; jfr äfv. AFSPÄNNA, v.2]
— jfr AFSPÄNSTIG samt AFSPANING.
1) (†) i förb. göra ngn afspännig [jfr mnt. afspennich maken], locka ngn från (ngn) l. bort (från ngn); göra affällig. Brukade han alla the swäncker (dvs. konstgrepp) han kunde till att .. göra almogen honom affspennig. Svart G. I:s kr. 25 (1561). Skal ingen Barskärer (dvs. fältskär) göre någon såår (dvs. sårad) eller siuk, som hafuer achtadt gifue sigh vnder läkere hand, afspännigh ifrån sin Embetzbrodher. Skråordn. 242 (1571). Ingen tubbe eller giöre afspennig annars mans Gesäll eller lärodreng. Stiernman Com. 3: 747 (1669). jfr: Skall ingen fougte fördriste sigh att göre Konungens fålck affspennigt antingen ifrå slått eller gårdar. Landt. instr. 22 (1583).
2) (†) motspänstig, tredskande. War icke mootwillig, (styff, hårdnackot, affspennig). Schroderus Comen. 899 (1640, 1647). Afspennig, contumax. Swedberg Ordab. (c. 1730).

 

Spalt A 568 band 1, 1898

Webbansvarig