AFSNIKA, v. -er (se för öfr. SNIKA). vbalsbst. -NING.
(†) sniket afhända (ngn ngt); snåla sig till (ngt) från (ngn). Ath (det utlofvade sammanskottet) .. ligger redho, såsom en godwiliogh vndsetning, och icke som någhon affsnikning. 2 Kor. 9: 5 (NT 1526; gr. πλεονεξία). Intet är wrongwijsare än en girugher, then ock liffuet affsnijker folcke. L. Petri Sir. 10 (1561). — jfr SNIKA.
