AFSLOCKNA a3v~slok2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(mindre br.) (småningom) slockna bort; slockna, utslockna. De funno .. elden ännu icke afslocknad. Læstadius 440 (1831). Dalin(1850). — i bild. Hans (dvs. skaldens) illa tände eld, som ingen föda äger / Af det han läst och veth, afslåckna ofta pläger. Düben Skaldek. 34(1721). — bildl. Intresset för den bildande konsten var afslocknadt. Beskow Vandr. 2: 245(1820, 1834). Wirsén i PT 1895, nr 244 A, s. 3. (föga br.) om en stilla död: Före sin afslockning. Franzén Tal 451(1832). — jfr SLOCKNA AF.
