| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKÄRELSE, f.; best. -en.
(†) vbalsbst. af AFSKÄRA. Wacter idher för aff skärilsen. Filipp. 3: 2 (NT 1526; öfv. 1883: sönderskärelse; Luther: zerschneidung; gr. κατατομή); jfr: Man kallar the falska predicara affskärilse, therfore ath the lärde ath vmskärilsen war aff nödhen till salugheeten, medh huilko menniskionars hierta affskäras frå trona. Därs. glossa; jfr Nyström Bibl. ordb. 12 (1868). Lex. Linc. (1640, under abscissio).
Spalt A 526 band 1, 1898