Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSKRUBBA a3v~skrub2a (a`fskrubba Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afskrubbe, t. abschrubben, abschruppen, holl. afschrobben]
— jfr SKRUBBA AF.
1) gm skrubbning borttaga l. afskilja; bortskrubba. Afskrubba huden. Lind (1738). Efter (älg-) tjuren utmärkes vägen medelst nedbrutna qvistar .. dem hornen afskrubbat. Svederus Jagt 171 (1832). Afskrubba färgen af bordet. Kindblad (1867). (Älgen hade) fått skinnet på halsen afskrubbadt. Schröder M. fr. sk. 186 (1888).
2) gm skrubbning göra jämn l. ren. Almqvist (1842). — särsk.
a) handtv. grofhyfla, skrubbhyfla. Afskrubba et bräde med en höfvel. Lind (1749). Bong i AHB 116: 16 (1883).
b) [jfr eng. to scrub] gm skrubbning rengöra. Afskrubba däcket, golfvet. Björkman (1889).

 

Spalt A 509 band 1, 1898

Webbansvarig