| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
1) rum, afskrankadt inuti l. från ett annat. Sahlstedt (1773). Carlén Jungfrut. 1: 163 (1848, 1883). I ena ändan af salen hade en liten afskrankning blifvit förvandlad till kontor för ångbåten. O. W. Ålund enl. Kindblad (1867).
2) det, hvarmed man afstängt; skiljevägg, skrank, gallerverk, staket, stängsel. En tvärmur eller afskrankning måste ursprungligen åtskiljt mellanskeppet och mellankoret. Brunius Metr. 120 (1854). Inom en af pikar bildad afskrankning skedde mönstringen (af landsknektar). C. O. Nordensvan i NF 9: 660 (1885).
Spalt A 503 band 1, 1898