Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSKAPA, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. afskabe, fsv. afskapadher, nor. avskapad]
(†) gifva annan (o. sämre) skapnad åt (ngt); vanställa. Lögnarenars affskapade munnar. Bullernæsius 161 (1619). Menniskian affskapar och wanskapar sigh fast meer ther medh (dvs. med högfärd i kläder), än som pryder. A. Laurentii Verld. 334 (1620). Swedberg Ordab. (c. 1730).

 

Spalt A 478 band 1, 1898

Webbansvarig