| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFRULLA a3v~rul2a (a`frulla Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) rulla upp (ngt, som är rulladt omkring ngt annat, l. ngt hoprulladt). Afrulla ett väfstycke af l. från mangelstocken. Abwinden .. vinda ned eller af, afrulla, afnysta. Lind (1749). Almqvist (1842). (Telefon-)kabel .. kan bäras på och afrullas från soldatens ränsel. Busch i NF 8: 1563 (1884). Min far liknar tiden och allt i den vid ett band eller ett pergament, som afrullas. Rydberg Vap. 359 (1891).
b) (mindre br.) befria (ngt) från ngt omrulladt l. omlindadt. Almqvist (1842). A(frulla) en mangelstock. Dalin (1850).
c) (mindre br.) rulla ned l. bort (ngt). Wikforss (1804, under abrollen). A(frulla) brännvinsfat ifrån däcket på ett fartyg. Dalin (1850).
d) [jfr t. abrollen] (föga br.) bokb. medelst rullstämpel påtrycka. Deleen (1836, under abrollen). Bokbindaren afrullade en guldkant på pärmen. Kindblad (1867).
2) intr.
b) rulla ned l. bort, rulla sin väg. I hvarje ögonblick afrullade .. resvagnar. Böttiger 6: 285 (1836). Afrulla .. fara af ..; säges om hjuldon. Almqvist (1842).
Anm. I bet. 1 a, c, 2 b hellre (utom i part.) RULLA AF.
Spalt A 428 band 1, 1898