| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFPÄLSA a3v~päl2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr PÄLSA AF.
1) (numera nästan bl. jäg.) draga pälsen l. huden af (ett djur); flå. Fördomen emot Hästars afpälsning bibehålles ännu. SP 1792, nr 173, s. 3. De fångade räfvarne afpelsas. Hahr 301 (1866). Förfölja ulfven .., tills han blefve afpelsad. O. Wetterhoff 2: 143 (1887). De gingo att afpelsa och stycka elgkon. Schröder Jagtm. 159 (1891). — (föga br.) oeg., med djurets hud som obj.: draga af. DA 1771, nr 36, s. 2 (om fårskinn). Afpälsa huden på ett diur till klädnad. Fischerström 4: 155 (1792). — jfr AFHUDA, AFHYDA.
2) taga pälskläderna af (ngn); oftast refl. (De resande) afpälsade .. sig framför brasan. Cederborgh UvT 3: 15 (1810). Snart hade damerna, med herrarnes tillhjelp, afpelsat sig. Carlén Klein 28 (1838). (Kamrern) hade .. blifvit afpelsad. Zeipel Set. 2: 301 (1847).
Spalt A 414 band 1, 1898