| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFPASSA a3v~pas2a (a`fpassa Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) afmäta l. lämpa l. jämka l. reglera l. proportionera (ngt efter ngt l. så, att det passar för ngt l. ngn); passa, tillpassa.
a) i eg. bet., om yttre afmätande osv.
α) med prep. Skon är intet afpassad efter foten. Möller (1790). Stålarm (hade) låtit .. göra en tunna, afpassad efter Hans Hanssons längd. Fryxell Ber. 5: 27 (1831). Tapetseraren afpassade rullgardinen efter fönstrets höjd och bredd. Kindblad (1867). Afpassa .. locket efter asken, proppen efter flaskan. SAOB (1870). Kring kugghjulen äro spända kedjor med länkar, som äro afpassade efter kuggarna. NF 17: 517 (1893).
β) utan prep. Tapetseraren afpassade gardinen, så att den blef lagom stor till fönstret. Snaran gjordes, vidgades och afpassades (af själfmordskandidaterna). Runeberg 6: 192 (1832). jfr: Stickor och garn måste alltid väljas i afpassad groflek. Hagdahl Fråga mig 396 (1883). — särsk.
α’) (†) gradera, gifva en riktig skala åt. (Fint guld o. silfver) thermedh till att af-passa glas-rören (med hvilka finheten hos guld o. silfver skall pröfvas). Stiernhielm Arch. M 2 a (1644).
β’) [jfr d. en afpasset kjole, afpassede servietter, holl. afgepaste stoffen, t. abgepasste kleider, schürzen] Ett afpassadt tyg, ett tyg, som, då det förfärdigades, blifvit så afdeladt o. försetts med sådana (inväfda) mönster, att hvarje afdelning precist passar till en klädning (en duk, en gardin osv.) l. till ngn särskild del af en klädning osv. Denna klädning ser alldeles ut att vara af afpassadt tyg. Sthms modejourn. 1852, s. 56. — Ett afpassadt mönster, ett i klädningstyg osv. inväfdt mönster, så beskaffadt, att det enkom passar för en klädnings osv. olika delar. Sthms modejourn. 1852, s. 15. — jfr: Afpassade mattor, gardiner. Alla barègeklädningar äro afpassade (dvs. af afpassadt tyg) och behöfva således inga andra prydnader. Sthms modejourn. 1852, s. 56.
b) bildl.
α) med prep.
α’) i allm.: lämpa, afväga, rätta, inrätta. Afpassa klädedräkten efter klimatet, utgifterna efter inkomsterna. Et hus, afpassadt efter mina vilkor och min förmögenhet. Tessin Bref 1: 227 (1753). Afpassa .. straffet efter brottet .. arbetet efter sina krafter .. gesterna efter rösten. Lindfors (1815). Den Lappska predikan .. (har måst) afpassas efter .. (Lapparnas) begrepp. Læstadius 86 (1831). Stilen är .. efter ämnet afpassad. B. E. Malmström 1: 429 (c. 1860). De Geer Minnen 1: 126 (1892). — med prep. för. Tessin Bref 1: 273 (1753). Detta är .. (icke någon) börda afpassad för hans skuldror. Stiernstolpe DQ 4: 422 (1819). Den Allmänna Lagen är icke afpassad för sådana fall som inför Riksrätt förekomma. Svedelius Statsr. ansv. 590 (1856). (Gustaf II Adolfs) härordning .. är .. djupt grundad i då varande förhållanden och väl afpassad för dem. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 88 (1881). — (mindre br.) med prep. till. Ett kall, så litet afpassadt till mina krafter. Rosenstein 1: 83 (1787). Wallin 2 Pred. 1: 33 (1817). — (föga br.) med prep. mot. Bitterheten gaf oss nya vapen / Afpassade mot sådan helvets ondska. J. G. Oxenstierna 4: 217 (1815).
β’) [jfr eng. adapt; jfr äfv. ANPASSA, TILLPASSA] naturv., i sht användt med hänsyftning på Darwins utvecklingslära: lämpa l. tillpassa (efter, för l. till ngt). — särsk. i pass. Allt detta (i ugglornas skapnad) är afpassadt efter det lefnadssätt, de blefvo bestämda att föra. Nilsson Fauna II. 1: 94 (1835, 1858). Händerna och armarna .. voro afpassade för klättring i träd. Quennerstedt Agnost. 30 (1888; öfvers. fr. Darwin). (Zibetråttans kropp) är .. afpassad till lefnadssättet i vatten. Leche i NF 18: 233 (1894). — refl. En .. (växt- l. djur-)art .. har under årtusenden afpassat sig efter .. (vissa natur-) förhållanden. R. Boldt i Finsk tidskr. 20: 257 (1886). Hafsutterslägtet (har) afpassat sig för vattenlifvet. Leche i NF 16: 1622 (1892). I samma mån som .. (de anatomiska väfnaderna) afpassa sig för .. bestämda funktioner. J. E. Johansson Därs. 17: 1556 (1893).
β) utan prep.
α’) med adverbial till sättet. Han afpassade sina ord väl. En väl afpassad hushållning. Tessin Bref 2: 127 (1754). En .. väl afpassad stöt. Böttiger 6: 325 (1847). [jfr t. ein wohl abgepasster stoss]. Frön med bästa anlag kunna felslå, om de icke för sin groning erhålla jord med .. lagom afpassad fuktighet. Fries Utfl. 2: 236 (1852).
β’) (mindre br.) utan adverbial till sättet: göra passande; gifva rätta måttet åt; moderera. Vi .. äro (sällan) mästare att afpassa tyngden och storleken af lifvets sorger. Rosenstein 1: 19 (1780). Afpassa .. temperaturen. Adlerz Myrm. stud. 2: 88 (1887). — (numera mindre br.) i p. pf. ss. adj.: (väl) beräknad, ändamålsenlig, passande, (rätt) afvägd, adekvat, behörig, tillbörlig. En jämn och afpassad rättvisa. Tessin Bref 2: 123 (1754). Tydliga och afpassade beskrifningar eller definitioner. Rosenstein 1: 64 (1787). Det fordras någon väckelsekraft, som kan .. åstadkomma en afpassad uppmärksamhet på vishetens .. grunder och bud. Lehnberg Pred. 1: 94 (c. 1800). Genom .. afpassade kroppsöfningar befordra de physiska krafternas tillväxt. Försl. t. skol-ordn. 1817, s. 56. Ett värdigt och afpassadt språk. Manderström i SAH 27: 38 (1853). — (†) för tillfället påtagen, beräknad, tillgjord. En stilla vaksamhet är altid nyttigare, än en afpassad beställsamhet. Tessin Bref 1: 73 (1751).
2) [jfr fr. compasser ses pas] (†) noga afmäta. Första gången han gick ut, afpassade han sina steg, styfvade sin rygg, drog up axlarna. Tessin Bref 1: 75 (1751).
3) [jfr t. die gelegenheit, die zeit, den augenblick abpassen] välja l. bereda sig l. begagna sig af (lägligt tillfälle, ögonblick o. d.). Thyselius Handl. lärov. 2: 272 (c. 1740). Tiden tycktes vara mindre väl afpassad; men nöden var intet granlaga. Höpken 1: 261 (1771). Anckarström (var) försedd med tvänne laddade pistoler, för at afpassa tilfälle at få skjuta Konungen. Berätt. 4 April 1792, s. 2 a. Veta .. att afpassa det bästa väder. Törneros Bref 2: 188 (c. 1830). Tiden för detta meddelande var af Kristina med mycken slughet afpassad. Fryxell Ber. 10: 140 (1842). Man måste afpassa ögonblicket, om man vill tala med honom. Schulthess (1885). jfr: I .. (Rosenblads) närvaro, som jag med flit afpassade, talade (jag) med kronprinsen. Trolle-Wachtmeister 2: 54 (1815). — (†) Tiden afpassades .. på en Fredag. Nordberg 2: 77 (1740). — jfr: ”Afpassa tillfället” .. är (icke) alldeles liktydigt med ”passa på tillfället”. Det sednare är, att taga ett tillfälle i akt, som förekommer, som erbjuder sig; det förra utmärker att snarare sjelf föranleda eller skapa tillfället. Almqvist (1842). — Anm. De anf. exemplen visa, att den af Almqvist angifna skillnaden ej alltid iakttages.
Spalt A 401 band 1, 1898