Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFPACKA a3v~pak2a (a`fpacka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Etymologi
[jfr d. afpakke, holl. afpakken, t. abpacken]
Abpachen, afpacka. Lind (1738). — jfr PACKA AF.
I. (mindre br.) tr.
1) befria (fordon l. lastdragare) från packning l. last l. börda. Lindfors (1815). Afpacka en väl lastad åsna. Stiernstolpe DQ 1: 227 (1818). Afpacka .. en vagn, en släde. Dalin (1850).
2) (från fordon l. lastdragare) borttaga (ngt, som utgör packning l. börda); aflasta. (Bikuporna) köras om natten, så at de vid dag-bräckningen kunna afpackas och ställas på behörig ort. Fischerström 1: 678 (1779). Derpå befaller han att trossen skulle afpackas. Kolmodin Liv. 2: 283 (1832). Dalin (1850). Vid sakernas afpackning saknades min målarelåda. Lundgren 1: 385 (1851, 1874).
II. (knappast br.) refl. = PACKA SIG AF. Dalin (1850).

 

Spalt A 400 band 1, 1898

Webbansvarig