Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFNÄMA a3v~nä2ma (med afs. på uttal o. skrifsätt se för öfr. NÄMA), v. (anträffadt bl. i inf. o. pr. ind.). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, RARP 4: 589 (1651)); -ARE (se d. o.); -ARINNA (se d. o.); jfr AFNÄMERI.
Etymologi
[jfr nnt. o. holl. afnemen, t. abnehmen; jfr äfv. d. afnæmme]
(numera knappast br.) gm köp öfvertaga (en vara af ngn); gm köp l. konsumtion bereda (en vara l. industri) afsättning; köpa, uppköpa. (De) som Tobaket aff Compagniet afnehma. Stiernman Com. 4: 258 (1680). Köpmän draga sig undan från Förlag och afnämande af Städernas slögder. Salander Præs. i VetA 1754, s. 13. Den allmänhet, som skulle .. afnäma kronans stora bränvinslager. Wieselgren Sv:s sköna litt. 4: 393 (1848). jfr: Afnäma .. Brukas någongång i affärsstil. Dalin (1850).

 

Spalt A 396 band 1, 1898

Webbansvarig