Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFMÄTTHET a3vmät1~he2t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. abgemessenheit]
(mindre br.) egenskapen att vara afmätt. — särsk. motsv. AFMÄTT 2. Den ”goda tonens” fordran af kall afmätthet. Wirsén i SAH 56: 143 (1880).

 

Spalt A 393 band 1, 1898

Webbansvarig