Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFMÄRGLA a3v~mær2jla l. ~mær2g-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. abmergeln]
— jfr MÄRGLA AF.
1) (numera föga br.) tr.: komma (ngn l. ngt) att förlora hull o. krafter; utmärgla. Wikforss (1804, under abmärgeln).
2) pass. med intr. bet.: förlora hull o. krafter. Dalin (1850). Lundell (1893). — i sht i p. pf. ss. adj. Dalin (1850). Lundell (1893).

 

Spalt A 388 band 1, 1898

Webbansvarig