| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFMÄKTIG, adj.
(†) vanmäktig; usel, eländig. Swedberg Sabb. ro 1292 (1691, 1712). Apostlarna woro swaga och afmechtuga menniskor såsom wi. Därs. 145 (1704, 1710). Ingen afmechtig död, then Tu nederlagt hafwer, skal mig .. (det eviga lifvet) förtaga. Dens. Dödst. 269 (1711). Dähnert 184 (1746). — jfr AMÄKTIG.
Spalt A 387 band 1, 1898