Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLÄTTA, v. -ade. vbalsbst. -ELSE.
Etymologi
[jfr ä. d. aflette, t. ableichten]
— jfr LÄTTA, v.
1) (†) gm att aflägsna ngt tyngande l. besvärande göra (ngt) lättare l. lindra (ngt). Ther äre någre clenodier j wpsale domkirke som oss tiil slike .. wtlegningers aff lettilse (dvs. till lättnad vid betalandet af rikets skuld) well hielpe kunne. G. I:s reg. 6: 115 (1529). jfr: The personer som eder (dvs. biskopen i Skara) til afflettilsze wara kunne och tiene til att prediche gudz ordh. Därs. 7: 100 (1530).
2) (†) aflyfta, borttaga. Ty har och himmelen .. / Aflättat detta ook. Wennæsius Vitt. 208 (1682).

 

Spalt A 368 band 1, 1898

Webbansvarig