| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLOSSA a3v~los2a (a`flossa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE.
— jfr LOSSA AF.
1) lösgöra l. lossa (ngt).
a) (mindre br.) om lossande af band, bojor o. d. jfr: Aflossa, .. nachlaszen was stark gebunden ist. Möller (1790). — i bild. Med ett hjerta, ömt förkrossadt, / Och med en botfärdig bön, / Blir ditt syndaband aflossadt. Bellman 6: 64 (1787). När i döden alla sinnlighetens bojor aflossas. Wallin 1 Pred. 2: 56 (1830?).
b) (småningom l. efter hand) lösgöra l. afskilja (ngt, i sht ett täckande öfverdrag, från det, hvarvid det är fäst l. sitter fast). Man aflossar det yttre skalet (på ärterna) med en pennknif. N. journ. f. dam. 1858, s. 165. Jernet blötes i utspädd svafvelsyra, för att aflossa oxidhinnan. Berzelius enl. Kindblad (1867). Skydragen .. upplyfta från jorden allt hvad derpå ligger löst eller hvad vinden kan aflossa. Dens. enl. SAOB (1870). De å .. (stängerna) uppbundna (humle-)refvorna aflossas. Juhlin-Dannfelt 152 (1886). Vin-stenen (tillvaratages och) .. aflossas i större eller mindre skollor. Sandahl i NF 17: 1137 (1893). — pass. i intr. bet.: lossna, aflossna. Bergen .. äro betäckta af större och mindre klippmassor, som ligga aflossade från grundberget. Berzelius i Läsn. f. folket 1839, s. 324. En egenhet hos denna art är att den yttre barken årligen aflossas på de äldre stammarna. Fries Utfl. 3: 278 (1864). Då en nagel efter skada eller sjukdom aflossas till större eller mindre del. Düben i NF 11: 766 (1887). En brandskorpa (på elakartade sår o. d.), som sedermera aflossas genom varbildning. Sandahl Därs. 17: 907 (1893). — (enst., †) närmande sig 2, om vätska: afsläppa. Den tunnare lervällingen slås uti luten, hvilken efter en liten stund aflossas, at rinna til kyl-faten. Fischerström 1: 87 (1779).
2) [jfr d. aflosse] med afs. på last o. d.: aflasta. Smutsblandad snö eller is får .. icke aflossas annorstädes än å de vanliga upplagsplatserna. Sk. aftonbl. 1895, nr 50, s. 1; jfr SD (L) 1894, nr 350, s. 4. — särsk. med afs. på fartygslast:
a) (mindre br.) föra (varor l. last) af ett fartyg; lossa. Jag har i dag a(flossa)t 100 tunnor spannmål. Dalin (1850). Kindblad (1867). jfr Uggla Sjölex. (1878, under discharging). — med fartyg som subj.: aflämna (last); lossa. Fartygen .. aflossade last från flera under resan besökta hamnar. Forssell Hist. II. 1: 28 (1875).
Anm. Möller (1790) o. Heinrich (1814, 1828) upptaga ej den under 2 anf. bet. af AFLOSSA, utan öfversätta i stället ordet ss. sjöt. med ablaufen lassen, hvilket sannol. är oriktigt o. beror på missuppfattning, vållad af ordets grundbetydelse.
3) eg.: befria från laddning.
a) afskjuta, affyra.
α) om eldvapen. L. P. Gothus Mon. turb. 200 (1629). Aflossa gevähren. Nordberg 1: 387 (1740). (De) läto .. aflossa några .. kanoner. Fryxell Ber. 10: 105 (1842).
β) om skott. Hillerström 20 (1750). Konungen .. (hade) låtit aflossa generalsalva ur handgevären. Crusenstolpe Mor. 6: 70 (1844). Ryttarne hade aflossat några pistolskott. Topelius Fält. 2: 75 (1856). Odhner Lärob. 257 (1870). jfr AFLÖSA 3.
b) (†) om elektricitet: urladda. En person .. (har) aflåssat den laddade flaskan. Klingenstierna Præs. i VetA 1755, s. 14. — jfr ssgr under AFLOSSNING.
4) (†) förlossa, befria (ngn). Döden .. oss aflossar af (striden). Wennæsius Vitt. 206 (1681). — Anm. Ordet är här möjl. att fatta ss. hörande till 5 i bildl. anv.
5) [jfr holl. eenen schildwacht aflossen] (numera knappast br.) aflösa. RP 1: XXVII (1628). Hvad embete enom förtroes, det stånde han före, in till hans tid ute är och han genom annan aflossadt .. varder. RF 1634, § 35. Manskap .., som ved vissa tider af andra åter aflåssas. Carl XII Bref 387 (1711). Bäst är det, när fältvakter, då man är nära fienden, aflossas några timmar före dager. Boye Handb. f. dragon- o. inf.-off. 146 (1804). Gyllengranat 1: 182 (1840). Gosselman S. Amer. 1: 16 (1842).
6) (enst., †) förlösa (kvinna); förlossa. Barnsängs Hustrur .. aflåszas. U. Hiärne i Sv. Merc. 2: 436 (1682).
Spalt A 332 band 1, 1898