Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKOMME, n.
Etymologi
[jfr isl. afkvæmi, afkæmi, n., nor. avkvæme, avkjøme, n.; jfr äfv. d. afkom, r., i ä. d. äfv. n., ä. d. afkomme, r., t. abkomme, m.]
1) (†) = AFKOMMA, r. l. f. 1.
a) koll. I Aandanom kunna wij wara Abrahams affkomme. Rudbeck Atl. 1: 24 (1679). Afkomme .. offspring. Serenius (1741). Lind (1749).
b) om individ. Lind (1749).
2) (†) = AFKOMMA, r. l. f. 3. (Vid) tiänsters beställande .. (skall) ingen för ringare afkomme förskiutes eller för ståndet allena avanceras. RF 1660, § 8. Af samma Mans slächte räckna de Trojaner .. sitt afkomme. Rudbeck Atl. 1: 788 (1679).

 

Spalt A 284 band 1, 1898

Webbansvarig