AFKIPPA, v. -er, -te, -t, -t.
(†) rycka undan (ngt) från (ngn), fråntaga, frånröfva. Wij haffua .. flyith (dvs. lämnat) them ighen huad them aaff fienderne affkipt war och ytthermera formodendis war, ath affkippas schulle. G. I:s reg. 2: 95 (1525). — jfr KIPPA.
