Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHÄKTA a3v~häk2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) lösgöra (ngt, som är fäst med häkta, krok o. d.). Wikforss (1804, under abhakeln). Afhäkta gehänget. SAOB (1870).
2) lösgöra (krok o. d. från ring o. d.). En falltyngd .. afhäktar haken från den vid trälådan anbragta ringen. Rubenson i NF 12: 248 (1888).
Anm. I båda bet. (utom i part.) hellre HÄKTA AF.

 

Spalt A 253 band 1, 1898

Webbansvarig