Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHASPLA a3v~has2pla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[af t. abhaspeln]
Dalin (1850). — jfr HASPLA AF.
1) vinda (garn osv.), så att (det) från rulle l. ten osv. kommer på haspel; (fullständigt) haspla. Kindblad (1867). Kokongerna .. afhasplas till härfvor. Uppf. b. 6: 363 (1875).
2) haspla (rulle osv.) tom l. bar. Tenens afhaspling. Kindblad (1867).
3) bildl. med afs. på ett själlöst föredrag o. d. P. G. Ahnfelt Stud.-m. 1: 140 (1857). En positivspelare .. började afhaspla sina melodier. GHT 1889, nr 262 B, s. 3.

 

Spalt A 242 band 1, 1898

Webbansvarig