Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFÖRA a3v~fö2ra, äfv. ~fœ2ra (a`fföra Weste), v. -för, -förde, -fört, -förd (om uttal o. böjning se för öfr. FÖRA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE († Lex. Linc. (1640, under seductio); Möller (1745, 1755)), -ING (föga br. utom i bet. 3, 6, 7), -FÖRNING ~fœ2r-niŋ (A. Oxenstierna Bref 4: 356 (1647); Fischerström 3: 416 (1781); Ödmann Bligh 29 (1795); se ock under 3), -FÖRSEL ~fœr2sel (föga br., se under 1 a, 5; jfr ock Wikforss (1804, under abfuhr)).
Etymologi
[fsv. afföra; jfr d. afføre, nnt. affören, t. abführen]
— jfr FÖRA AF.
1) föra bort l. åstad.
a) bortföra l. bortskaffa (ngn l. ngt), flytta l. forsla bort l. åstad; numera hufvudsakligen om bortförande till l. från ett uttryckligen angifvet ställe. Obj. kan vara
α) ngt lefvande l. en sammanfattning af lefvande varelser; särsk.
α’) person, som utan eget åtgörande bortföres. De vid olyckstillfället skadade affördes till sjukhuset. Förbrytaren affördes till häktet. L. Petri Kr. 28 (1559). (Slädar) Til de siukas afförsel. Nordberg 1: 200 (1740). Erik affördes til Åbo. Celsius E. XIV:s hist. 285 (1774). Rätten förklarade sig behörig, hvarpå saken uppsköts och .. (den anklagade) affördes. Fryxell Ber. 4: 346 (1830). (De afrättade herrarnas) qvinnor och barn hade blifvit afförda till Danmark. Geijer II. 3: 33 (1834). Ett örlogsfartyg .. skulle .. med eller mot dess vilja afföra sällskapet (dvs. en skara polacker) till England. De Geer Minnen 1: 245 (1892).
β’) (nästan †) trupper: föra bort. Bemanna Slottet medh friskt Folck, och afföhra thet Folck som ther vppå tilförende warit hade. Girs G. I:s hist. 26 (1630). Tyska Milicens afförande utur Pohlen. Nordberg 1: 156 (1740).
γ’) (föga br.) kreatur. Boskaps-drifters afförsel. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 25.
δ’) (†) korporation l. institution o. d. Där konungen .. täckts att afföra (dvs. flytta) sitt hof och taga annorstäds residents .. eller befaller att afföra collegierne och hålla dem annorstädes. RF 1634, § 15. Coloniers afförande [efter lat. deducere coloniam]. Wrede Præs. i VetA 1743, s. 24.
β) (numera mindre br.) ngt liflöst. Liket affördes till bårhuset. Theris godz .. vthaf stadenn afföra. B. Justen i HSH 36: 212 (1579). Du .. ansteller din S. hustrws lijks afferding och afföring. A. Oxenstierna Bref 4: 401 (1647). Alt fiendens bagage var förut affördt til Landscrona. Schönberg Bref 2: 386 (c. 1778). Ekar .. til fällning och afförsel. Fischerström 1: 337 (1779).
b) (†) föra (ngn) afsides. Seductio .. afförelse at tala ensliga medh enom. Lex. Linc. (1640).
c) [jfr lat. deducere de sententia osv.] (†) mer l. mindre bildl.: föra l. leda (ngn) bort, förmå (ngn) att afvika (från rätta vägen) l. afstå (från sin afsikt osv.). Balck Krist. ridd. E 6 b (1599). Låta oss ifrån wårt .. upsåth afföra. RARP 4: 491 (1650). (Han är) ifrå .. gode Wägen affördt. N. Av. 10 Jan. 1656.
2) (†) utföra, exportera; jfr 1 a β. Köpmen .. afförandis vthwr landit alla bestha varor. G. I:s reg. 4: 272 (1527). Norrköping .. afförer drygsta delen af det, som landet kan aflåta. Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 5. VetAH 30: 267 (1769).
3) (nästan bl. vbalsbst.; jfr FÖRA AF) gymn.
a) för att åter komma i grundställning föra (kroppen) undan från bom l. annat redskap, hvarpå man suttit upp.
b) före verkställandet af ett språng nedåt l. s. k. djupsprång föra l. flytta (ena foten) fram från det redskap, hvarifrån språnget skall göras. Stående fritt djupsprång med ena fotens föregående afföring. Ling Tab. 22 (1866). Törngren Regl. 19 (1879). Fotens afförning. Liedbeck Dagöfn. 48 (1881).
4) (†) föra undan, afböja, parera (ett hugg o. d.). (Tancred) afför med sitt svärd det slag .. (barbaren) måttat. J. G. Oxenstierna 5: 74 (c. 1817).
5) [jfr t. das wasser abführen] afleda, låta (vätska, gas o. d.) afrinna l. afgå. Vatnet medh dijkande .. afföra. Hiärne Anl. 269 (1706). Dragrör, gjorde at afföra röken. Wargentin i VetAH 18: 82 (1757). Vattnet .. har (icke) något aflopp, utan afföres i ångform (afdunstar). E. Erdmann i NF 4: 1455 (1881). Skolrum med .. till- och afförande luftkanaler. Lärov.-komit. 1884, III. 1: 461. Tollereds ström .. afför sjön Torskabottens vatten till Säfvelången. NF 12: 24 (1887). jfr för öfr. under ssgr. — (†) med afs. på elektricitet: afleda. Spitsiga metaller, at afföra åsk-ämnet. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 8. Rägn kan .. göra väggarna afförande. Därs. s. 23. Afförsel och förskingring af Electriska ämnet. Därs. s. 65.
6) [jfr t. abführen] med. utdrifva l. aflägsna (osunda vätskor, exkrementer o. d.) ur kroppen.
a) (†) i allm. Evacüatif .. afförande läkedom, såsom igenom svett, stolgång, urin etc. Möller (1745). Regulus Antimonii, intagen tre eller fyra gran, afförer både ofvan (dvs. gm kräkning) och nedan. Fischerström 1: 133 (1779). — jfr: Ett .. Hufvudfluss afförande Pulver. A. Key Inbjudn. vid Karol. Inst. 30 Maj 1892, s. 76 (i handling fr. c. 1730).
b) (numera nästan bl. i p. pr. samt ss. vbalsbst. på -ING, det sistnämnda jämväl mera konkret) utdrifva (exkrementer o. d.) gm stolgången; vanl. utan utsatt obj.: åstadkomma öppning. När Curen är slutad, vilja Föräldrarna gärna, at man skal gifva Barnet något som afförer. Rosenstein Barns sjukd. 322 (1764, 1771). Caffé befordrar Digestion och afföringen. Haartman Sjukd. 114 (1765). Et afförande medel. Retzius Fl. oec. 245 (1806). Afföring, uttömning genom ändtarmen. Collin (1847). Maskkur, som affört binnikemask eller spolmask. F. Björnström i NF 12: 1064 (1888). (†) Bruka afförande (näml. medel). Zetzell i VetAH 20: 74 (1759). Ge, taga in afförande. Weste (1807). jfr Almqvist (1842).
7) låta (ngt l. ngn) utgå (ur förteckning o. d.) ss. ej (längre) dithörande. RARP 6: 17 (1656). (Från måssläktet) afgå Tärnorna .. dem Klein hitfört .. Äfven afföras .. (vissa) Mås-artade Foglar. Ödmann i VetANH 4: 92 (1783). Afgående lärjungar .. ur matrikeln afföra. SFS 1860, nr 63, s. 5. År 1549 blefvo alla lax- och ålfisken .. från Jordeböckerna afförda. Widmark 1: 316 (1860). (Ihre) yrkade .. på Fornjoterska ättens afförande ur den nordiska konungalängden. Geete i NF 7: 447 (1883). Afföra .. ifrån förslag. Sv.-fin. lagt. (1883). Ett hufvudämne .. afföres från skemat. Lundell i Nord. tidskr. 1888, s. 198. Frågors afförande från dagordningen. VL 1893, nr 104, s. 2. — särsk.
a) kam., handel. eg.: vid bokföring öfverflytta l. utesluta (en post ur längd, räkenskap, konto osv.); afskrifva, ss. ogiltig l. efterskänkt l. afkortad l. betald anteckna (en post, en fordran osv.); särsk.: ss. vederbörligen utbetald anteckna (en summa o. d.); räkenskapsföraren till godo anteckna, införa i kredit. Præbende hemmanen .. äro i .. Landsböckerne på Lectorerne til Præbende under afkorttning .. afförde. Alopæus Borgå gymn. hist. 1: 37 (1692). Den summan kommer at afföras i räkenskaperna. Sahlstedt (1773). Ämbetsmän (hade) .. under sina resor i Kronans ärenden fri förtäring .. af KronoFogdarne, som afförde sådant i sina räkenskaper. Hallenberg Hist. 1: 379 (1790). I Credit .. afföras alla de poster som .. blifvit afkortade, utom eller efter Stater anordnade och utbetaldte. Rabenius Kam. § 491 (1825, 1832). Genom försummad afföring af beloppet utsattes han för ett obehörigt kraf. Kindblad (1867). Inom statsförvaltningen förekomma .. utbetalningar, som dels icke kunna, dels icke få direkt afföras å vederbörligt anslag, utan till en början provisoriskt bokföras såsom förskott. Kinberg i NF 5: 717 (1882). A(fföra) såsom slutlig utgift. Sv.-fin. lagt. (1883).
b) mil. o. sjöt. i uttr. afföra ngn ur rullan l. rullorna. Afförd ur rullorna ss. afliden. Afföra .. ifrån rullor. Sv.-fin. lagt. (1883). — särsk.: utan formligt afsked utesluta ngn ur krigstjänsten. Vore det öfver sex veckor Officer uteblifvit, anses han såsom sin tjenst förlustig: och afföre honom Chefen utur Rullan. Krigs-art. 31 Mars 1798, s. 60.
c) (mindre br.) jur. ss. nedlagdt l. afdömdt utesluta l. utmärka (ett ärende l. mål). Afföra målet ur diariet. Å andra sidan (af bladet i journalen) upptagas domstolarnes åtgärder .., intill dess ärenderna sluteligen kunna afföras. .. Såsom verificationer för sålunda afförda mål bifogas .. vederbörande domstolars utslag. SPF 1839, s. 142. Afföra .. i diarium(;) .. målet får a(fför)as. Meurman (1846).
Ssgr: A: (7 a) AFFÖRINGS-BEVIS310~02. Adlerbeth Ant. 2: 175 (c. 1815).
(1 a α β’) -DAG. (†) Fästningar blifwa til rättan afförings dagh .. conserverade. Fredsfördr. 13 Aug. 1645, s. E 3 a.
(5) -GÅNG~2. anat. Murray Præs. i VetA 1794, s. 91. Gallans afföringsgångar från lefvern. Berzelius Kemi 6: 198 (1830).
(5) -KÄRL~2. anat. Weste (1807). Björkman (1889).
(6) -MEDEL~20. Lindfors (1815).
(7 a) -ORDER~20. Såsom verificationer till Uppbördsmännens .. Credit .. (äro gällande bl. a.) Afföringsordres. Rabenius Kam. § 502 (1825, 1832).
(5, jfr 6) -RÖR~2. anat. Afföringsrören (ureteres). Hartman 281 (1830, 1851).
(5, jfr 6) -VÄG(AR)~2. anat. Öhrlander o. Leffler Tetragl. (1852). Schulthess (1885).
B: (6) AFFÖRNINGS-MEDEL. (†) Haartman Sjukd. 1 (1759).
(5, jfr 6) -VÄG(AR). (†) Holmberg (1795, under émonctoires).

 

Spalt A 198 band 1, 1898

Webbansvarig