| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFBÖRDA a3v~bœ2rda (a`fbörda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
— jfr PÅBÖRDA.
Anm. Detta ord, som närmast betyder ”befria från börda”, konstrueras eg. med (person-) obj. (vanl. refl. pron.), betecknande den (l. det), som befrias från en börda, samt (vanl.) med en bestämning (merendels sbst. utan prep.; jfr dock slutet af 1 a α), angifvande den särsk. arten af börda. Ur detta konstr.-sätt utvecklade sig sedermera det äfv. förek. bruket att förbinda ordet endast med ett sakobj., betecknande det, som betraktas ss. en börda; sistnämnda konstr. användes nästan endast i sådana fall, då det ej behöfver uttryckligen utsägas, från hvem den ifrågavarande bördan aflyftes.
1) befria ngn l. ngt från (i sht tryckande l. besvärande) börda; oftast mer l. mindre bildl.
a) i allm.
α) (numera föga br.) befria (sig l. ngn annan l. ngt) från (ngt, som utgör en börda). Någet, som trycker dem, det dhe sökia .. att afbörda sigh. RARP V. 2: 51 (1655). Til att undandraga och afbörda oss alt ansvar. 2 RARP I. 2: 311 (1720); jfr b. Argus .. afbördar sig .. alt det, som ligger på hans hiärta. Dalin Arg. 1: 277 (1733, 1754). Afbörda sig en beskyllning eller misstanka. Lind (1738, 1749). Skulle de intet afbörda sig den skammen ..? Nordberg 2: 168 (1740). Björkman (1889). — skämt. Vi dröjde ej längre tid .., än som fordrades att afbörda oss vårt resetyg. Törneros Bref 1: 129 (1825). — (†) (Regeringen) wiste .. icke huru hon skulle kunna afbördas the beswär, som the nu äre uthi. RARP 8: 106 (1660). J lära wäl affbörda .. oss alt wårt beswär. J. Celsius i 2 Saml. 13: 29 (1687). jfr: Hans Excellents lijsades och afbördades medh (dvs. befriades från) præsidentien (dvs. presidentskapet) i .. Hoffrätten. RARP 8: 225 (1660).
β) befria (ngn l. ngt) från en börda, lätta. Afbörda sitt samvete. — (numera föga br.) I en annans famn afbörda sit sinne. Dalin Arg. 1: 184 (1754). — (†) Afbörda en, taga bördon ifrån honom. Lind (1749, under abbürden). jfr: Dechargera, afbyrda. Swedberg Schibb. 262 (1716).
γ) (föga br.) från sig l. ngn annan l. ngt aflägsna (ngt, som utgör en börda); aflyfta. På hvad sätt .. lasten på Rijket .. (må kunna) lättas och afbördas. 2 RARP I. 2: 340 (1720). När han så afbördat har / den svåra tyngd, hans hjerta bar, / han .. / .. väntar icke på ditt svar. A. G. Silfverstolpe Skald. 126 (1810, 1814). — från sig aflägsna skulden för (ngt), försona. Män, som hade många synder at afbörda (expier). Dalin Mont. 208 (1755). — (†) (från ngn) aflägsna (ngt, som utgör en börda). Den, hans (Guds) högheet vördar, / Från honom han och straxt all synders last affbördar. Achrelius Mor. A 3 b (c. 1690).
b) med afs. på ngt, som innebär en förpliktelse o. d.: gälda, återgälda, uppfylla, fullgöra, uträtta.
α) Afbörda sig en förbindelse, en skuld. Afbörda sig sin skyldighet. Lind (1738, 1749). Jag står .. hos honom uti en skuld, som jag aldeles vil afbörda mig. Ehrenström Öfverd. 46 (1739). Afbörda .. sig något som man åtagit sig .. ett löfte .. en kommission. Lindfors (1815). Om skattskyldig person afvikit från orten utan att utskylderna sig afbörda. Rabenius Kam. § 460 (1825, 1832). Jag .. hade åtskilliga .. skyldighetsvisiter m. m. att .. afbörda mig. Oscar II Skr. 3: 249 (1864, 1888).
β) endast med sakobj. Han (har) satt mig i större skuld än jag någonsin hinner afbörda. Mörk Ad. 1: 307 (1742). Afbörda .. en skuld. SAOB (1870). — (numera mindre br.). Med hvad annat kan han afbörda sin tacksamhet? Leopold 3: 208 (1795, 1816). — (föga br.) (Jag) infinner .. mig på detta rum, för att (genom ett tal) afbörda dess (Östgöta i Uppsala studerande landskaps) .. förbindelser emot minnet af en .. välgörare. Leopold 6: 174 (1786). — särsk.
α’) (föga br.) betala, erlägga. Kiöpa spannemål till sin Cronotijondes afbördande. Rääf Ydre h. 3: 316 (cit. fr. 1735). Utom interesset .. afbördas årligen å ursprungliga lånbeloppet .. 3 procent. Skogman Bank 1: 53 (efter en handling af 1761). Åligger det Låntagarene att årligen .. så väl på interessen som capitalet afbörda jemna summor. FFS 1812, s. 300.
β’) (föga br.) fullgöra. Afbörda sin plickt, Officio suo satisfacere. Sahlstedt (1773). Afbörda sitt specimen. SFS 1829, s. 314.
2) befria (sig l. ngt) l. befria sig från (ett, i sht gm tyngd l. myckenhet besvärande, innehåll). Solen verkade på allt om bord .. Genom tjocka uppstigande ångmoln afbördade .. sig (kläder, tackling osv.) den kalla, salta fuktigheten. Gosselman 1: 8 (1828, 1830). med öfvergång till 3 a: Moln .. afbörda sig .. regn. Svensén Jorden 196 (1887). — mera bildl. Under de sista tjugufem åren .. (har Sverige) icke förmått bära en lika stark folkökning, utan har måst afbörda sig en betydande del af nativitetsöfverskottet medelst utvandring. G. Sundbärg i NF 15: 1025 (1891). — särsk. med afs. på
a) foster. Barn-börd .. är en förrättning .., hvarigenom Lifmodren .. afbördar sig aflelsens frukt. Fischerström 1: 348 (1779). — Då .. Fostren (hos snäckdjuren) afbördas. A. Modeer i VetANH 14: 93 (1793).
b) matsmältningsorganens innehåll. Det naturen afbördar sig efter dessa .. måltider. Ödmann Beskr. om Kamt. 140 (1787). (Flygande ekorren) går .. ur boet ned på marken, för att afbörda sig spillningen. Nilsson Fauna 1: 397 (1847). jfr: Afbördandet af dessa gamla hoptorkade exkrementer (skall) ofta förorsaka björnen .. (svåra) plågor. Därs. 1: 202. — (föga br. konstr.) Ingen ting är, som så hastigt afbördar magen dess öfverflödigheter, som (kräkmedel). Westerdahl 98 (1768; i 1 uppl. 1764: exonererar).
c) elektricitet: urladda. Moln .. (kunna) på en liten stund afbörda igenom en järnstång .. den förfärliga myckenhet af electriskt ämne, som de samma hysa. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 8.
3) om floder, sjöar osv.
a) [jfr fr. se décharger] refl.: utgjuta sig, utfalla. En flods storlek är des ansenligare, .. ju flere och vattu-rikare bäckar uti honom afbörda sig. T. Bergman Jordkl. 192 (1766). De i .. (Vänern) sig afbördande floderna. Ill. Sv. 1: 419 (1866, 1882).
b) låta (vatten osv.) utflyta; utgjuta. Det (vatten), som floderna afbörda i hafvet. T. Bergman Jordkl. 162 (1766). Den is Baffins viken afbördar genom Strat Davis. Möller (1790). Glommen .. afbördar (vid hög flod) genom flera .. vattendrag sitt öfverflöd åt Venern. Geijer II. 1: 4 (1825). (Sjöar,) hvilka afbörda sitt vatten genom Fyrisån till Mälaren. Läseb. f. folksk. 127 (1890). — refl. i samma bet. Mälaren afbördar sig en del af sin vattenmassa genom Norrström. Hellstenius i NF 2: 1386 (1878). — (föga br. konstr.) Göta elf, som från Venern afbördar i hafvet så många floders vatten. Geijer II. 2: 62 (1832).
Spalt A 139 band 1, 1898