Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBORGA, a3v~bor2ja, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abborgung)).
Etymologi
[jfr t. abborgen]
(föga br.) låna (ngt) af (ngn). För theras skuldh, hwilke han vnder wårt nampn .. myket Godz affborget hadhe. Tegel G. I:s hist. 2: 264 (1622). Möller (1790). Jungberg (1873). — jfr BORGA (af ngn).

 

Spalt A 121 band 1, 1898

Webbansvarig