Publicerad 1893   Lämna synpunkter
AFBALKNING a3v~bal2kniŋ (a`fbalkning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — bildl. Det var en tid, då samhället .. var .. en sammanställning af privatförhållanden, en afbalkning mellan olika intressen, yrken och sysselsättningar. Genberg 1: 59 (1866). — med öfvergång till 2: Antagandet af tvära afbalkningar i naturens rike. Forssell Stud. 1: 258 (1869, 1875). — äfv. konkret:
1) rum, afbalkadt inuti ett annat. Stänga in kalfvar i en afbalkning. Dalin (1850).
2) skiljevägg. Afbalkning, Partition-wall. Serenius 9 (1741). Nordforss (1805). Den af inga afbalkningar sönderdelade ladugården. Arrhenius Jordbr. 1: 121 (1859, 1862). Icke en enda brandvägg eller afbalkning fans i vindsvåningarna. VL 1893, nr 76. s. 3.

 

Spalt A 105 band 1, 1893

Webbansvarig