Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ADMITTITUR admit4itur, mera sällan 0302, n.; pl. =; i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[3 sg. pr. ind. pass. af lat. admittere]
eg. ”(han) släppes fram (l. antages)”; lägsta godkännande betyget vid examina: försvarlig. SAH 43: 174 (cit. fr. 1772). Svedelius Förfl. lif 299, 311 (1889).

 

Spalt A 63 band 1, 1893

Webbansvarig