Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-TRÄGEN. [fsv. athräghin] (†) ihärdig l. enträgen; jfr trägen 1. Otroon (är) oss en så fahrlig, åträgen och daghligh fiende .. at ingen för honom kan bliffua beståndande. LPetri Luther Nattw. E 2 a (1558). Hanns flittige åträgne och åliggende bönn. 3SthmTb. 4: 4 (1601).
(II 1, 3) -TRÄNGA. [fsv. athrängia]
1) (numera mindre br.) tränga på (se tränga på 2, 4); numera bl. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr påtränga 3, 4, 10 a, b. Åträngande nöder. Broman Glys. 1: 617 (c. 1738). Genom .. fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara. SFS 1890, nr 33, s. 22. Cannelin (1939). särsk. (†) opers., närmande sig l. övergående i bet.: krävas l. behövas; jfr påtränga 4 b. Dugheliga Män, som äre .. mächtighe at röra theras Werior, när åtrenger. Botvidi 3Pred. 14 (1621, 1627). En Reverse .. til H. E. Gr. Stenbock, at inlåta honom i Fästningen wid åträngande. Loenbom Stenbock 4: 57 (1765).
2) (†) behöva (ngt); jfr påtränga 7. At hwar hemmans åbo, som åtränger mer än en häst, bör .. bruka oxar. PH 6: 4805 (1758).
(II 3) -TRÄNGTAN. (†) trängtan l. åtrå l. åstundan (efter ngt). Som han .. med allerstörsta åträngtan hafver hungrat och törstat derefter att så skulle ske. HSH 4: 131 (c. 1568). Ketill suarade, sig ingen åtränktan hafwa til rijket. Verelius Gothr. 88 (1664). Widegren (1788).
(II 3) -TRÄTEN. [fsv. athrättin] (†) som träter l. tillrättavisar. Han är icke altijd åträtten, och wredgas icke til ewigh tijdh. LPetri Psalt. 103: 9 (1560).

 

Spalt Å 391 band 38, 2021

Webbansvarig