Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-KLANDRAN. (†) klander (se d. o. 1); jfr -klankan. OPetri Tb. 226 (1528). Een fulkompneligh och beständigh förlikningh .. om hela gården vthan Nils Pärssons eller hans arffwingars wijdare åtalan och åklandran. BtÅboH I. 9: 109 (1637). HusgKamRSthm 165153, Kassa s. 163.
(II 3) -KLANKAN. (†) klander (se d. o. 1); jfr -klandran. Effter samma betalning är oss aldelis stonden til hånda, tilegne vij henne, hennes arffuinger och effterkomande för:ne tompt til euärdelige ägo, vtan huars mandz åndelige eller värdzliges åklanckan eller motståndt effter thenne dag. G1R 5: 101 (1528). HFinlH 6: 138 (1530).
(II 1) -KLÄDE. [fsv. akläþe] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (vävnad använd ss. säng)täcke; jfr kläde II 1 o. -bredsle o. vepa. G1R 2: 268 (1525). Rijer, veper, åkleder, täpeter, täkän, laken och annett sådant. G1R 23: 18 (1552). En fattigh Man holler sitt ringa Åkläde eller Ryya vthi så högt Wärde, som en Adelsman sitt Silkes Täkenne. Schroderus HoffWäck. 47 (1616). Åklädet, det tyngre hemvävda täcket, och vepan, det lättare, äro ännu ej alldeles bortlagda. SvKulturb. 9–10: 304 (1931).

 

Spalt Å 82 band 38, 2021

Webbansvarig