Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅDA å3da2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Forsius Phys. 163 (1611) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. åd, HovförtärSthm 1561 A, s. 77, Broman Glys. 3: 312 (c. 1730)); förr äv. ÅD, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Lychnos 1950–51, s. 203 (1712)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(ada 1790. ader, pl. 1561. åd (-dh) 1712–1969. åd- (-dh-) i ssgr 1666 (: Ådh Egg) osv. åda (-dh-) 1611 osv. ådar- i ssg 1790 (: Ådarfogel), 1807 (: Ådarfogel). åde- i ssgr 1622 (: Åde Ägg)–1746 (: åde-dun). åder, pl. 1561–1638. åder- i ssgr 1718 (: Åderduhn)–1822 (: Åderdun). åer, pl. c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. åd, ada; liksom (det med annan stambildning o. i-omljud bildade) EJDER till den rot som bl. a. föreligger i lat. avis, fågel, sanskr. véḥ, sannol. äv. gr. οἰωνóς, rovfågel; ssgsformen åder- sannol. med anslutning till EJDER, med avs. på formen ådar- jfr adarfågel. — Jfr ADARFÅGEL, ARD, sbst.1]
ejder (jfr ARD, sbst.1); äv. (o. numera bl.) i inskränktare anv.: fullvuxen ejderhona. HovförtärSthm 1561 A, s. 77. Gemene Siöfoglar äre allom nästan kunnoghe, såsom .. Ådhor (af them karlen kallas Gudhungen, och är halfhuijtt och suart, hon en Ådha, och är grå .. ). Forsius Phys. 163 (1611). Åda. Är mycket remarquabel för sina sköna dun, som kallas Eiderdun. Linné FörelDjurr. 101 (1748). Ådan ligger hårt på det ombonade boet och lämnar det ytterst ogärna. JägUppslB 63 (1989). — jfr IS-, LÖV-ÅDA.
Ssgr: A: ÅD-FÅGEL. (åd- 1834–1940. åder- 1782–1807) (†) ejder; jfr adarfågel. Möller 1: 530 (1782). Ådfoglen (Anas mollissima), som äfven olyckligtvis eger de egenskaper, hvilka föra honom på nätet. TJäg. 1834, s. 1039. 3SAH 50: 421 (1940). —
-ÄGG. (åd- 1666 osv. åde- 1622–1650) (numera bl. i Finl.) ejderägg. Stiernman Com. 1: 817 (1622). Det finnes knappast en skärkarl, som .. kan motstå frestelsen att .. plocka åt sig några kullar ådägg, hvilka vid hemkomsten användas till äggpannkaka. SvNat. 1910, s. 112.
B (†): ÅDE-DUN, se C. —
-ÄGG, se A.
C (†): ÅDER-DUN (åde- 1746. åder- 1718–1822) ejderdun. Stiernman Com. 6: 543 (1718). Sängkläder hade de nog, hvilka endast och allenast voro af den mjuka åde-dun, så at, då en lade sig i säng, sank en hel och hållen ned i dun. Kalm VgBah. 87 (1746). SPF 1822, s. 96. —
-FÅGEL, se A.

 

Spalt Å 19 band 38, 2021

Webbansvarig