Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄRIL ä3ril2, r. l. m.; best. -en (Kahlmeter LerArt. 20 (1743) osv.) l. -n (Alm(Ld) 1801, s. 47, osv.) ((†) ärlen Norlind AllmogL 11 (1912), 2SvKulturb. 9–10: 78 (1937)); pl. -ar; förr äv. ÄRLA, sbst.1; best. -an.
Ordformer
(arill- i ssg 1762 (: Arill .. Tegel). eriel- i ssg 1583 (: Eriels tegel). eril- i ssg 1772 (: eriltegel). erle- (eh-) i ssg 1687 (: Erlestenar)1831 (: Ehrlesten). är 1706. är- i ssg 1745 (: ärtegel). ärel 1651. äril (æ-, -ll) c. 1635 osv. ärl- i ssg 1755 (: ärl-stenarne). ärla 17561777. ärle- i ssg 1839 (: Ärle och Murtegel). ärril- i ssg 1815 (: ärrilgallret))
Etymologi
[fsv. äril, ärin, arin; jfr sv. dial. arel, årel; till den rot med bet.: glöda, brinna, som äv. föreligger i ÄSSJA, sbst.2, l. till en rot ar-, möjl. i avljudsförh. till roten i JORD (se Abrahamson VästsvOrdst. 167 ff. (1936)). — Jfr ARNE]
(numera bl. i skildring av ä. förh., i sht arkaiserande) öppen eldstad, härd; äv. om botten l. golv i (murad) ugn. Schroderus Dict. 92 (c. 1635). Grädda .. (kakorna) i ugnen på bara ärilen. Warg 688 (1755). Cirkelformiga ugnar med rörlig äril, bestående af en med tegel belagd jernskifva, som med en vef kan vridas omkring. ArbB 25 (1887). Äriln är förlagd på stenhäll mitt i stugan, röken får söka sig ut genom taköppningen. Halfvarsson Ljunga 1: 17 (1923). Murade bakugnar ha tidigare tillhört utrustningen för så gott som varje kök och förekomma ännu på sina håll på landsbygden. Ugnsplanet, äriln, kan vara vågrätt men förekommer även lutande, då äriln ligger lägre vid ugnsluckan än i ugnens bakre del. HantvB I. 4: 214 (1936). — jfr BAKUGNS-, SPIS-, SPISEL-, UGNS-ÄRIL.
Ssgr (förr): A (†): ÄR-TEGEL, se C.
B: ÄRIL-STEN. (äril- c. 1755 osv. ärl- 1755. ärle- 16871831) om sten (se d. o. 2) i l. för äril; särsk. om sådan sten använd ss. golvbeläggning o. d.; jfr ärils-tegel. 400 st. Erlestenar skall oppkiöpas i Callmare till Baakhuusbyggnaden à 1 öre S(ilver)m(yn)t stycket. AmirKollProt. 6/8 1687, s. 4. Ärilsten, 12 tum i fyrkant, och 3 tum tjock, begagnas till ärilar i ugnar och eldstäder, bör vara lösbränd, men af god, väl ältad lera. Rothstein Byggn. 123 (1856). Golvet i mälteriet är belagt med rödbrun ”ärilsten”, mätande 26×26 cm. och 7 cm. tjocka. Dædalus 1935, s. 100.
-TEGEL, se C.
C: ÄRILS-TEGEL. (är- 1745. äril- 16501833. ärils- 1583 osv.) om (eldfast) tegel avsett för l. använt i äril; jfr äril-sten. GripshR 1583, s. 105. Arill eller Bakugns Tegel är stort och platt. Rothof 554 (1762).
D (†): ÄRL-STEN, se B.
E (†): ÄRLE-STEN, se B.

 

Spalt Ä 369 band 39, 2023

Webbansvarig