Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄNNE än3e2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en (Celsius G1 1: 71 (1746) osv.) ((†) = Visb. 1: 44 (1572), VocLib. adj. (c. 1580)).
Ordformer
(endet, sg. best. 1612. enne 15411713 (: enneprester). ämbnet, sg. best. 1613. ändett, sg. best. 1617. änna 1700. änne (æ-) 1528 (: ännes swett) osv.)
Etymologi
[fsv. änne; motsv. fvn. enni (nor. dial. enne); jfr äv. fht. andīn, endī(n), ävensom lat. antiae, pl., pannlockar; till den rot som äv. föreligger i AN-, prefix2, o. ÄN, adv. — Jfr ÄNDE]
(numera bl. ålderdomligt) panna (se PANNA, sbst.2); särsk. i förb. med prep. (se särsk. b) l. i; förr äv. närmande sig l. övergående i allmännare anv.: ansikte l. skalle (se SKALLE, sbst.3 2); äv. bildl., om sådan del på sak som motsvarar l. påminner om panna (jfr PANNA, sbst.2 g). VarRerV 5 (1538). Gack jgenom Jerusalems stadh, och tekna the män j ännet, som sucka och jemra sigh offuer then styggelse som ther inne skeer. Hes. 9: 4 (Bib. 1541). Så Tog Archiebiskopen (vid kröningen) hornett, och Smorde konnungen fram i ändett, och på bade handlederne. Brahe Tideb. 102 (1617). Öfwer en Döds-Skalle. Se här! för krusat hår, ett bart och skallot änne. Frese AndelD 79 (1724, 1726). En Mosis änne skijn af Herrans klarhetz strålar. Kolmodin QvSp. 1: 190 (1732). Fören (på antika grekiska skepp), som äfven kallades fartygets änne, bestod af utliggande plankor, förenade i en spets. KrigVAT 1836, s. 77. Med aktning och blottade ännen / betraktar och skärskådar vi / den stege som statstjänstemännen / allvarsamt klättrar i. Henrikson GökTig. 14 (1964). — jfr SKRYNKO-, SKÖKE-ÄNNE. — särsk.
a) i fråga om att (övre del av) pannan utgör plats för (synligaste delen av) huvudprydnad. Tu skalt fästa .. (spännet) på hatten framman j ennet på Aaron. 2Mos. 28: 37 (Bib. 1541). Lät mina blomster ibland tina lagrar pryda titt änne! Palmfelt Ecl. 31 (1740). (Det) är .. nästan bara på söndagar som tant Linas änne bär ett diadem av gråa lockar. Hedberg VadUngFlick. 12 (1969).
b) med tanke på att (sättet att förete l. röra l. handlingen att rynka) pannan avspeglar inre förhållande ss. känsla l. sinnesstämning l. karaktärsegenskap o. d.; särsk. i förb. med adj. beskrivande sådan känsla osv.; jfr PANNA, sbst.2 b, c. Ty iagh weet at tu äst hård .. och titt änne är aff koppar. Jes. 48: 4 (Bib. 1541). Ett rynkat änne wil til Andagt ei förslå. Frese Pass. 22 (1728). De gamle och wördige Fäder, upwäckte med deras grå hufwuden och upricktige ännen, en häpenhet och högaktning, äfwen hos deras mördare. Celsius G1 1: 71 (1746). Man varsnat ett moln på hans änne / När bort han vände sitt tåg. Runeberg (SVS) 2: 237 (c. 1846). Då sänker hon ännet, / och på kinder och hals den flammande rodnanden stiger / hastigt upp. Klinckowström Örnsjötj. 33 (1906). — jfr KOPPAR-ÄNNE.
Ssgr (numera bl. ålderdomligt): A (†): ÄNN-SPANN, se B.
B: (a) ÄNNE-BAND. (änne- 1642 osv. ännes- 1749 osv.) (företrädesvis om ä. förh.) pannband (se särsk. (o. i sht) pann-band b). BoupptSthm 30/3 1642. En gift kvinna med slöja, en ung flicka med änneband och en man, en husbonde. Fornv. 1932, s. 108.
(a) -BUFF. [senare leden av ä. t. buff, sidoform till puff (se puff, sbst.)] (†) om slags fontang. Boëthius Vitt. 208 (1710).
(a) -DOK. (om ä. förh., numera bl. tillf.) VarRerV 19 (1538).
-LOV. [fsv. ännelof] (†) beröm uttalat (endast) när den man berömmer hör på (dvs. rakt i dennas ansikte); smicker; jfr lov, sbst.5 1. Smickrare, the ther äro wane at gifwa ännelof. Swedberg Ungd. 328 (1709). Liljestråle Fid. P 2 b (1797).
(a) -SPANN. (änn- 1891. änne- 1541 osv.) (numera bl. ngn gg) (prydnads)spänne l. smycke avsett för l. buret i l. på pannan; äv. utvidgat, om huvudkläde; jfr spann, sbst.2 8, o. -spänne o. diadem 1 (b). Tå hengde iagh itt ännespann på hennes andlete, och armringar offuer hennes hender. 1Mos. 24: 47 (Bib. 1541). Ett Hufvudsmog eller som det eljes kallas S. Britas ännespann af bomullslärft .. samt ett tunt .. silfverbleck. Fornv. 1910, s. 177 (1753). Hos folken i v. Asien, nordligaste Afrika och s. ö. Europa ingår ett vanl. med hängprydnader, mynt o. dyl. utstyrt ännespann ännu allmänt bland kvinnornas högtidssmycken. 3NF 5: 843 (1926).
(a) -SPÄNNE. (numera bl. ngn gg) ännespann. (Kyrksilver i) Effrabominne. Tw förgylt monstrans, en crono och trettån ennespennen. BtFinlH 3: 381 (1558). Vid ett tillfälle .. förärade drottningen den 9-åriga Charlotte, som hade ett sällsynt långt ljust hår, ett ”ännespänne” i guld. MinnGPrästh. 6: 63 (1930).
-SVETT. (änne- 1560 osv. ännes- 1528 osv.) [fsv. ännis sveter] (numera bl. tillf.) svett i panna; särsk. i fråga om stor ansträngning o. d. (särsk. mer l. mindre metonymiskt); jfr svett, sbst. 1 d (β). OPetri 1: 449 (1528). Szå att then arme stackers lille booskap, the med theris alsomstorste möde, arbethe och ännessweth haffue sedan både köpt och bätlat tilhope igen, haffue edre krigzmen them röffuet. BtFinlH 3: 409 (1558). Den leda afunden, som följer ständigt det margfaldiga arbetet och ännessvetten, som jag (vid universitetet) för fäderneslandet utstått hafver. Annerstedt UUH 1: 142 (i handl. fr. 1611).
C: ÄNNES-BAND, -SVETT, se B.
Avledn.: -ÄNNAD, adj. [fsv. -ännadher (i tväännadher)] (numera bl. tillf., ålderdomligt) ss. senare led i ssgr: som har (sådan l. sådan) panna. jfr stor-ännad.

 

Spalt Ä 301 band 39, 2023

Webbansvarig