Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VRENSKAS vrän3skas2, v. dep. -ades; förr äv. VRENSKA, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Rudbeck d. ä. Atl. 3: 290 (1698)), -ANDE, -NING (numera bl. tillf., Weste 1807 osv.).
Ordformer
(ränsk- 1639. vrensk- (w-) 1541 osv. vrinsk- 1873. vränsk- (w-) 16111865. -a 16391948. -as 1541 osv. -ia i avledn. 1695 (: wränskiande))
Etymologi
[fsv. vrenskas; jfr d., nor. vrinske, mlt. wrenschen, wrinschen (lt. wrensken, wrinsken), t. wrinschen, wrenschen; till VRENSK, adj.]
1) (numera mindre br.) om hingst: gnägga av brunst; äv. dels allmännare, om häst utan hänsyn till kön: gnägga, dels oeg. l. utvidgat, om människa; förr äv.: vara brunstig (se slutet). Jer. 50: 11 (Bib. 1541; om människa). När .. (hästen) är blifwin Wallach, så knäggiar (ränskar) han inthet mehre. Schroderus Comenius 178 (1639). Då hans häst, som ej fick springa / Gaf till en vrenskning skallande. CVAStrandberg 3: 16 (1855). Hästarne satte mulen i vädret och vrenskade av fägnad vid havredoften. Högberg Utböl. 2: 132 (1912). Östergren (1967). — särsk. (†) om häst (i sht hingst): vara brunstig; äv. i utvidgad anv., dels om (hanne av) annat djur, dels om människa: fylld av sexuellt begär l. sexuell åtrå; särsk. med prep.-förb. angivande brunstens l. begärets föremål. Hwar och en wrenskas effter sin nästas hustru såsom welfodradhe stoodhestar. Jer. 5: 8 (Bib. 1541). Rätta Slachtetijd med Bockar är om Bartholomæi .. effter the .. (därefter) begynna löpa eller wränskas med Getterna, hwaruthaff the warda magra och mycket stinckande. IErici Colerus 2: 153 (c. 1645). Lindfors (1824: equire). Han (tog) ett sto, efter hvilket Darii häst vrenskades, och förde det ut till förstaden. Carlstedt Her. 1: 453 (1832). Möller Jordbr. 98 (1881).
2) om person l. djur: vara bångstyrig l. motsträvig l. trotsig; äv. i oeg. l. bildl. anv., med sakligt subj. l. opers., förr särsk. i uttr. det vrenskar av ngt. Stor wälmåga .. gör det gemena folket likt med en altför fet häst, som wrenskas mot den som upfodrat honom. SvMerc. 1761, s. 330. En mera säker hand har aldrig bjudit hejd åt en vrenskande springare. Kullberg Portf. 180 (1838). Det ringlar och det vrenskar av band och bladverk (i ornamentiken). Näsström FornDSv. 2: 342 (1948). Vad kom det åt mig? Varför vrenskades jag på det här sättet? Moberg BerLevn. 97 (1968). Fångsterna .. blev inte överväldigande, men detta må skyllas vädret, som vrenskades till den milda grad, att de flesta båtarna tvingades hålla sig i hamn. GbgP 23/10 1990, s. 7.

 

Spalt V 1578 band 37, 2017

Webbansvarig