Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VENETIANSK ven1etsia4nsk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(fenetzsiansca, sg. best. 1694. venetianisk (w-) 16351807. venetiansk (-tz-, -z-, -j-) 1680 osv. wenitianisk 1776)
Etymologi
[jfr t. venezianisch, mlat. venetianus; till VENETIAN l. stadsnamnet VENEZIA, Venedig; formen med f- sannol. uppkommen gm påverkan från t.]
som härrör från l. hör till l. har samband med Venedig l. venetianerna; särsk. i vissa uttr. (se slutet); jfr VENEDISK. Then Wenetianiske handelen. Schroderus Os. III. 1: 18 (1635). Troels Lund gör gällande, att Erik XIV lät inkalla venetianska glasblåsare. Seitz ÄSvGlas 35 (1936). Ett av de finare venetianska hotellen. SvD 26/8 1995, s. 28. — särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ss. beteckning för vissa varor (urspr.) tillverkade i Venedig, i uttr. venetiansk krita (se KRITA, sbst. 3 e), venetiansk terpentin (jfr LÄRK-TERPENTIN), venetiansk tvål (jfr TVÅL a), venetianskt glas, om (konst)glas urspr. tillverkat i Murano i Venedig, venetianskt rött (se RÖD, adj. 1 r α β), venetianskt vitt, om vitt färgämne. Lärkträdet .. Har ett wackert och fast wirke samt lemnar den Venetianska Terpentinen. Hartman Naturk. 127 (1836). Om venetianska glas kommit till Norden under medeltiden är ej afgjordt. Strindberg SvFolk. 1: 235 (1882). Venetianskt hvitt, blyhvitt, uppblandadt med barythvitt. Ekbohrn (1904). Sprängvatten beredes av 1/2 liter sprit och 50 gr. till spån skuren venetiansk tvål. Key Amatörbokb. 34 (1929).
Avledn.: VENETIANSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
1) venetiansk kvinna. Heinrich (1814). Mörkögda venetianskor prata och skratta. LfF 1906, s. 298.
2) om den dialekt av italienska som talas i Venedig. Det turinska hofvet talade vid ett besök i Venedig Piemonts dialekt ock fick svar på venetianska. Landsm. 1: 485 (1880).

 

Spalt V 698 band 37, 2017

Webbansvarig