Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEDERLIG, adj. -are. adv. -EN (HH XXI. 1: 6 (1709)), -T (RP 7: 380 (1639)).
Ordformer
(veder- (w-) 1619–1697. vider- (w-) 1654–1709. äv. -gh. — n. sg. o. adv. -ligit (-et, -itt) 1619–1697. -ligt (-ij-, -k-, -tt) 1630–1655)
Etymologi
[liksom ä. d. vederlig, viderlig av mlt. wedderlich l. t. widerlich, avledn. av wedder resp. wider (se VEDER-)]
(†) motsträvig l. illvillig; misshaglig; besvärlig. OxBr. 1: 126 (1619). Vederlige och misshagelige tiender. Loenbom SvArch. 2: 56 (1624). (Jag) hafuer .. ickie .. sökt, mädan jagh förstodh thet wara them wederligitt, nogor accord (med ryttarna). HSH 24: 172 (1630). Att Jag motte förekomma wederligtt snack, och ded som ondha menniskor hadhe vthsprengtt aff ilwilie. HSH 35: 66 (1635). HH XXI. 1: 6 (1709).

 

Spalt V 657 band 37, 2017

Webbansvarig