| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNDER un4der, n. (2Tess. 2: 9 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. Holm NSv. 148 (1702), SvFolks. 198 (1844)); best. undret; pl. =; pl. best. undren (Livin Kyrk. 113 (1781) osv.) ((†) underna Wallin (SVS) 2: 228 (1837), Östergren (1964)).
1) († utom i b, f, g o. ss. förled i ssgr) förundran (över ngt); äv. i fråga om ovisshet: undran (se d. o. 2) l. fråga l. undring (om ngt); särsk. i sådana uttr. som vara (stort l. litet o. d.) under, vara (mycket resp. föga) underligt l. förunderligt, äv. opers.; i nekade satser se särsk. b. Thet är ey mykit vnder at (osv.). OPetri 1: 511 (1528). Thet är stoort vnder at alla hans welgerningar skola så snart forgetna warda. OPetri Kr. 108 (c. 1540). Ther war Biscop Brask .. och bödh Koningen till gest in på Biscops gården, beredde så pråleet att vnder war. Svart G1 134 (1561). Är icke Seneca med Under af osz läsen, / Hur han för Siälens Glants en helig Wördna bar. SkrVSocLd 20: 118 (1692). Mäster Hans uttömde sin vältalighet i ett slags predikan, som stundom afbröts genom .. ett under öfver hvad öfverstens hemliga tåg månde betyda. Sparre Frisegl. 1: 36 (1832). Är det under, att infödingarne lämna landet, då, såvida icke kautschuk och elfenben inflyta, order gifves att så och så många människor skola mördas. GHT 1895, nr 244 A, s. 2. Om lådan larmar / är litet under, / då konungadottern / skall kvarnen draga. Brate Edda 129 (1913). — särsk.
a) (†) i vissa uttr.; särsk. i sådana uttr. som giva (jfr GIVA, v. I 11 f β) l. vara ngn (sådant l. sådant) under, förundra ngn (så l. så), hålla för under, undra, vara oviss. Är oss icke lithet wnder huj szådana snack föregiffues. G1R 8: 282 (1533). Szå giffuer thet oss icke lithet vnder, hwarföre huarcken j, eller Axell Ericksson, icke medt Ett ordh haffue scriffuit oss någen swar tilbaka igen. G1R 14: 103 (1542). Drage wij ther öffwer stort vnder, att thu sådannt skriffwe dierffwes. G1R 16: 557 (1544). Tå holler jach för wnder, om han haffuer thett giordt. TbLödöse 52 (1587). Tycker thet idher vnder wara / At iagh är gram (dvs. arg)? Forsius Fosz 400 (1621). Heinrich (1814).
b) (numera mindre br.) i sådana nekade (jfr e) satser som det är inte (icke) l. intet (äv. ingen) under, det är inte underligt, l. (elliptiskt) i de initiala uttr. ej under l. intet under, förr äv. ingen under, (det är) inte underligt. En dogh .. (saltet) ganscha dyrth ær, Szom inthe wndher ær, epther thet j tyskelandt ganscha dyrt ær. G1R 1: 280 (1524). Therföre är thet och tå ingen vnder, at sådana (som tvivlar på Gud), the döö hädhan. PPGothus Und. Hh 6 a (1590). Ej under at hvar dag af alla Ni beskrattas. Envallsson Pig. 10 (1781). Intet under om Vahlin blef ett fåordigt sällskap vid frukostbordet, när tankarna .. hvirflade om samma cirkelgång i hans hjerna. Tavaststjerna Inföd. 57 (1887). Ingen under .. att riksantikvarieämbetet – som tyvärr saknade pengar att köpa dokumenten – följde auktionen med intresse. SDS 4/11 1954, s. 14.
c) (†) initialt, i det frågande uttr. vad under (jfr d), är det underligt. Frese VerldslD 57 (1717, 1726). Hwad under om slikt tahl gemene man förargar? Brenner Pijn. 110 (1727). Narren har Anhängare, som ropa; den Vise, Vänner som gilla. Hvad under, om denne är ensam i tvisten, och ingen i cabalen? Kellgren (SVS) 5: 265 (1793). Vad under om jag dröjer mig kvar / och klamrar mig fast. Ekelöf Köp 35 (1938).
d) (†) i interjektionell anv. (med anslutning till 2), i uttr. vad under (jfr c), hur underligt, hur förvånansvärt. Ja, fast olivens stam i stycken sågas, (hvad under!) / Tränger en liflig rot dock fram ur den stympade veden. Adlerbeth Buc. 72 (1807). Till San Agostino kom en enka, / Bad madonnabilden der att skänka / Hennes svultna barn ett mynt till bröd. / Då – hvad under! – hördes bilden svara: / ”Gerna ville jag dig hjelpa”. Wennerberg 1: 63 (1881).
e) (†) i förb. med åt, dels i fråga om att väcka undran l. förundran, i uttr. (så) att det är under åt, (så) att man kan undra l. förundras l. bli full av undran l. det finns anledning till undran, dels i uttr. det är ej under åt, det är ej underligt. Den ene mannen (har) så vijdt med sine Svågrer och creaturis .. fått öfverhanden, så att det ähr under åth. OxBr. 10: 313 (1631). Abraham .. brukadhe sådana ohöfwitsch mun at dhet war vnder ått. BtÅboH I. 9: 101 (1637). At man .. (vid uppkastning) är mera orolig och olustig til sinnes, är eij under åth. Lindestolpe SuurbrFr. 33 (1718). Det är ei under åt, at menskor döma galet; / Ty de se föga mer, än blått det yttra skalet. Kolmodin QvSp. 2: 364 (1750).
f) (i Finl., numera bl. ngn gg) i uttr. för under(s) skull, för en gångs skull l. märkvärdigt nog l. undantagsvis; jfr SKULD, sbst. II 1 c. En tredje klassens jernvägsstation, der aldrig för unders skull ett kurir- eller snälltåg någonsin stannar. Willebrand o. Rancken 134 (1885). Skola vi byta, föreslog flottkarlen. – Det kunde man väl en gång göra för unders skull, menade Jussi leende. Arkadius Pakkala 17 (1895).
g) i sällskapslek, om fråga l. undran som deltagarna riktar mot den som är utsedd att sitta på understolen o. vara den utfrågade; särsk. i uttr. bära upp under, samla in (framviskade) undringar (jfr BÄRA UPP 2 b); numera bl. (om ä. förh.) ss. förled i ssgrna UNDER-LEK, -STOL. Hwem war som på understohln rodnade nu, / Förargades öfwer ett under. Lundin o. Strindberg GSthm 39 (cit. fr. 1772). Bära undren up är .. stort beswär. Livin Kyrk. 113 (1781). Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 2: 104 (1950).
2) häpnadsväckande l. oväntad l. oerhörd l. betydande l. märklig händelse l. företeelse som saknar rationell förklaring; mirakel; fenomen. Helsingius Kk 1 a (1587). 11 (januari) syntes wilde duuer her widh Nyköping, huilkett är ett stortt under. Carl IX Cal. 73 (1592). Det bästa undret är ett troget hjerta. Tegnér TegnS 4: 61 (1824). I samlif med naturn han trifdes bäst, / Och på dess under hvilade hans öga. Böttiger 2: 190 (1857). Den tid af år .. / Som dock så mycket i sitt sköte bar, / Hvart tog den vägen? Är det ej ett under, / Hur fort den gick, hur sällsamt kort den var? Wennerberg 4: 69 (1885). För .. (antikens) människor, likaväl som för oss, måste det vara ett under, då sand och soda förvandlas till en flytande massa, som stelnar och fångar solens reflexer i sig. Kulturen 1953, s. 16. Att Märta inte för länge sen blivit led på dig är ett rent under. Hedberg DockDans. 86 (1955). — jfr NATUR-, REP-, SAGO-UNDER m. fl. — särsk.
a) om sådan händelse l. företeelse som tillskrivs gud l. gudom o. dyl. l. som beror av gudomlig makt l. kraft; gudomlig kraftgärning; särsk. i förb. med göra l. ske. GudlVis. A 5 b (1530). At j skolen .. prijsa Herrans idhars Gudz nampn, th(e)n jbland idher Vnder giordt haffuer. Joel 2: 26 (Bib. 1541). Den tynande Ottilie avsomnar förklarad, och det överraskar icke att ett under sker vid hennes bår och att hennes gravkapell blir en vallfartsort. Johanson SpeglL 59 (1909, 1926). För den kristna församlingen är den första påskens budskap det stora undret, den punkt, där det inomvärldsliga skeendets gränser genombrytas och Gud själv griper in. Andræ Herdabr. 149 (1937). Det var nu längesedan Sankt Erik i Uppsala upphört att göra under – fast pilgrimerna väl alltjämt strömmade samman på de stora dagarna. TurÅ 1944, s. 35. — jfr ALLMAKTS-, NÅDES-, PINGST-, SKÅDE-, SPISNINGS-UNDER. — särsk.
α) i fråga om förebud, i förb. med tecken; jfr TECKEN 6 c α. Hebr. 2: 4 (NT 1526). (Herren) är en frelsare och nödhielpare, och han gör tekn och vnder, bådhe j himmelen och på iordenne, Han haffwer frelst Daniel jfrå Leyonen. Dan. 6: 27 (Bib. 1541). Propheter och Apostlar göra Iertekn och Vnder .. menniskiom till warning, hielp och tröst. Forsius Phys. 11 (1611). Långt sedan den massiva stjärnkulten förlorat sitt grepp om sinnena, har skalderna fortsatt att speja mot himlavalvet efter tecken och under. Björck K12Stövl. 32 (1954).
β) i oeg. l. utvidgad anv., om (lyckosam) händelse osv. som framstår ss. (närmast) gudomlig. Det var ett herrans under att du inte skadades. Wil man wända sigh, och see til Tungomålen: Gudh! här seer man sijn under! wij talom, wij skrifwom; och wete intet hwad. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643). Det var ett himmelens under att .. (skorna) blefvo på. Benedictsson Folkl. 60 (1887). (Golfspelarens) dag omstrålas av ett rosigt skimmer, bara undret sker och bollen lyfter från marken som en lärka. Selander Pegas. 227 (1937, 1950). Ett vänligt ord kan göra under, / Det läker hjärtats djupa sår. Ps. 1937, 413: 1. En av juldagarna hos farmor på Wäija hände det stora undret. Jag kunde plötsligt säga r. Malmberg StyckVäg 31 (1950).
b) förstärkande.
α) i sådana uttr. som ett under av ngt, under över l. av (alla) under, unders under. O Under öfwer Under! Music uti huset! Music i hiertat! Lagerström Bunyan 2: 86 (1727). (Pascal) var ett under af snille. Thorild (SVS) 1: 67 (1784). Men, o under, öfver alla under! En ung elegant studiosus, med lyror på kragen, svarta blixtrande ögon .. presenterade sig. Knorring Cous. 1: 34 (1834). Ibland lyckas folk genom unders under komma över en våning eller en kontorslokal. NTid 1947, nr 32, s. 8.
β) (†) i gen., framförställt adj. Then vnders stora doch styggeligha kärleek, som .. Amnon .. fått hadhe til sijn halffsyster Thamar. LPetri Skylsk. G 2 a (1572).
c) konkret, om person som har egenskaper o. d. utöver de vanliga, fenomen (se d. o. I 3 slutet). Han war korteligen att säga oförliknelig, och onekligen ett under på sin tid. Cavallin Herdam. 5: 28 (c. 1820). (Gjörwell) var ett arbetssnille, och såsom sådant ett verkligt under. 2SAH 36: 133 (1862). Helga tyckte, att Hildur var ett riktigt under. Aldrig hade hon sett någon, som framträtt så präktigt. Lagerlöf Saga 58 (1908).
d) konkret, om ngt enastående l. ovanligt o. d.; förr särsk. dels: underverk (se d. o. slutet), dels (i sht ss. senare led i ssgr): vidunder. Att then Lustgårdhen (i Babylon) war räcknadh ibland the siw Under j Werlden. Lælius Bünting Res. 1: 172 (1588). ”Verldens åttonde under”, som Fahlu koppargrufva blifuit kallad. Bremer Dal. 299 (1845). Kring skeppets sidor dyka lustigt / Hafvets dolda under upp ur vågen. Nyblom VDikt. 15 (1876). Det var s.k. tetraploida aspar, som frambringats på konstlad väg och .. vi var de första i världen som sett dessa blommande under. Henning HbgMinn. 1: 447 (1950). — jfr HAVS-, SJÖ-UNDER m. fl.
-BELÄTE. (†) jfr beläte 1. Under-beläte, som the Påfwiska hålla före kunna gjöra under, såsom Jungfru Mariæ och andra helgons beläten. Lind 1: 1842 (1749). —
-BILD. (†) spökbild. På venster / Om mig på bron en underbild här nalkas. Almqvist Amor. 313 (1822, 1839). —
-BLOMMA. växt av släktet Mirabilis Lin., särsk. dels M. jalapa Lin. (jfr natt-skön), dels i uttr. långpipig underblomma, M. longiflora Lin.; i pl. äv. om släktet; äv. (numera bl. tillf.) allmännare: underskön blomma. Medan drömmar från Elysium krönte / Med underblommor glömskans trollpokal. Stagnelius (SVS) 2: 406 (1821). Underblomma; fodret 5deldt, kronan bägarformig med lång pip och öppet, slutligen inböjdt, 5flikigt bräm med urnupna flikar. Lilja FlOdl-Vext. 26 (1839). Den bekanta underblomman (Mirabilis Jalapa) öppnar sina röda eller vita kalkar på kvällen .. men redan efter ett dygn vissna de och falla av. VäxtLiv 3: 240 (1936). NE (1996; i pl., om släktet). —
-BOM. [av t. wunderbaum] (†) underträd; jfr bom, sbst.1 1. (Lat.) Ricinus (sv.) Underboom. Franckenius Spec. F 3 b (1638). Oldendorp 1: 183 (1786). —
(1, 2) -DJUR. förunderligt l. märkligt djur; förr äv.: vidunder, monster; äv. bildl., om person (jfr djur, sbst.1 3 a). Een Koo .. kalfwade itt Vnderdiuur, thesz Frammandeel war skapat som en Kalff, men Baakdeelen som en Häst. Schroderus Os. 2: 702 (1635). All under-Diur ther (i havet) fins, Raaf, Perlor och Coraller. Spegel GW 104 (1685). Jag ansågs .. vara ett underdjur af kunskaper. Wetterbergh Selln. 73 (1853). (I Paris) kallades (C. F.) Hill ömsom ”rolig djävul” och ömsom ”underdjur”, geniets vanliga lott bland vardagsmänniskor. SvD(B) 1943, nr 30, s. 7. —
-DOKTOR. (numera bl. tillf.) läkare med förundransvärd förmåga att bota; ngn gg äv.: kvacksalvare. PoetK 1820, 1: 47. Hela hopen af balsamhandlare, undermedelsförsäljare och underdoktorer (har) redan sedan lång tid tillbaka blifvit öfver allt och utan barmhertighet befordrad till laga straff. UB 5: 227 (1874). En dag fick han besök av polske konungens livmedikus, som länge önskat få träffa den ryktbare underdoktorn. Grimberg VärldH 8: 542 (1938). —
(1, 2) -FULL. [fsv. underfulder] (numera bl. tillf.) som väcker förundran, märklig; som skapar behag, härlig, underbar (jfr -rik); förr äv. (till 1) om person: full av förundran. Herrans Jesu vnderfulla .. förklaring. Phrygius HimLif. 6 (1615). En högt begåfvad apostel stannade ock underfull vid branten af denna grufva. Wingård 2: 77 (1822). Det ljuder öfver dal och vik / En ljuf, en underfull musik. Atterbom SDikt. 1: 66 (1836). Stora, mångfärgade mattor i rikt och underfullt utfunderade mönster. Lagerlöf Drottn. 268 (1899). —
-GUD, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr). (†) gud som gör under. Under-Gud och människa, / Stor i råd, i gerning mägtig. SionSång. 2: 36 (1745). WoJ (1891). —
-GÅVA. (under- c. 1755–1866. unders- 1756) (†) enastående gåva; gåva (se d. o. 2) att kunna göra under. Schultze Ordb. 1514 (c. 1755). Ni har den undergåfvan, / Att smälta diamant. Almqvist God. 25 (1838). Afzelius Sag. X. 2: 142 (1866). —
-GÄRNING. (under- 1713 osv. unders- 1757) jfr gärning 1. MStenbock hos Loenbom Stenbock 4: 50 (1713). Herrens Jesu barmhertiga undergerningar, som Han utförde under sin vandring på jorden. Bring Högm. 385 (1862). —
-GÖRANDE, n. särsk. till 2 a: handlingen att göra under. Bælter Christen 46 (1743, 1748). Jesus (tillbragte) Sabbats dagen med lärande, och aftonen med undergiörande. Bælter JesuH 3: 280 (1756). —
-GÖRANDE, p. adj. som gör under; äv. i försvagad anv., ofta om kräm l. tvål o. d.: mycket välgörande. Swedberg Cat. 536 (1709). Thorén Herre 63 (1942; om källa). I Lourdes .. finns en undergörande madonna och dit kommer folk från hela världen. Hedberg BleknBrud. 118 (1951). Flera av solkrämerna sägs innehålla A- eller E-vitaminer som på olika sätt ska vara undergörande för huden. RådRön 1997, nr 6–7, s. 14. —
-GÖRARE. särsk. person som (säger sig göra l.) gör under, i sht gm att bota sjuka. Schultze Ordb. 1575 (c. 1755). Pater Erhard, som .. ansågs som en god ärlig Munk, har nu i Italien blifwit Undergörare; han har, heter det, gjort blinda seende, återstält hörseln hos en döf Flicka (m. m.). GT 1786, nr 41, s. 2. Aposteln Andreas .. slog med sin stav i klippan. Strax sprang där upp en källa av klart och kallt vatten. Nu var han en undergörare och ryktet om hans under spred sig vida omkring. RisebergaB 335 (1931). —
-GÖRERSKA. kvinnlig undergörare. Wallmark Res. 90 (1819). En belgisk bondflicka .. väckte för några få år sedan ett ofantligt uppseende såsom undergörerska. Kruhs UndrV 87 (1884). —
-KRAFT. (numera bl. tillf.) undergörande kraft (se d. o. 5). Under Krafften som ther fins i Nile Strömmen. Lucidor (SVS) 272 (1672; uppl. 1997). Jesu underkraft wisar sig i herrawäldet öfwer naturen, hwilket framträder såsom läkedomskraft. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 17 (1834). —
-KRAFTIG. (†) som har underkraft; jfr kraftig 5 d. Lillienstedt Korszf-Christus 3 b (1686). För mer troende sinnen var ”ordet” idéen, frälsningen, lycksaligheten på jorden, det var mystiskt och underkraftigt som Johannesevangeliets ”Logos”. 3SAH 24: 254 (1910). —
-KUR. undergörande (hälso)kur; jfr kur, sbst.3 1. Impositio manuum, eller händers påläggande, är en af Judarne tagen Ceremonie, hwilken .. blef bibehållen och Brukad wid de siukas under-curer. Silvius Öfvercons. 11 (1726, 1730). Den nya metoden, det nya medlet, den nya underkuren – och den nya studspigga, gladblanka människan som är så mycket yngre än sina år! DN 1/12 1991, s. A14. —
-LAND. enastående l. underbart land; land fullt av under. PoetK 1818, 1: XXI. Kina har ända sedan vår tideräknings början varit underlandet för européerna. SvSlöjdFT 1914, s. 33. En 2000-talets Lewis Carrol som lät sin Alice hitta sitt underland – inuti huvudet på John Malkovich. Expressen 21/1 2002, s. 44. —
(1 g) -LEK. (förr) sällskapslek varvid (elaka) frågor ställdes till en person som satt på en stol; äv. i bild. Johansson Noraskog 1: 145 (i handl. fr. 1785; i bild). Efter några lekar, under vilka Vitalis icke syntes obelåten, skulle vi leka underlekar. PT 1918, nr 148 A, s. 2. —
(1, 2) -LJUV. (numera mindre br.) underbar, ljuvlig. Almqvist Luna 165 (1835). Nattens underljufva timmar / Nalkas ren på hvalfvets rund. Qvanten Dikt. 34 (1880). Östergren (1964). —
-MAKT. (numera bl. tillf.) stark l. undergörande makt. Lucidor (SVS) 150 (c. 1670; uppl. 1997). At jord och himmel stå, bör billigt dig (dvs. kärleken) tilskrifwas / Din stora undermackt, dit Demant-fasta band / Förknippar dem ihop. Brenner (SVS) I. 1: 49 (1684). (Hon) berättar .. för sina barn, att dessa inskrifter äro trollformler och talismaner, hvilka genom sin undermakt binda omätliga, i jordens djup fördolda skatter. Tegnér Niniv. 6 (1875). —
-MAN, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr). (under- 1582 osv. unders- 1541–1921) man som gör under l. utför storverk; särsk. (numera bl. tillf.) om av Gud utvald sådan. Sak. 3: 8 (Bib. 1541). Gud .. dref verket och gjorde mig (dvs. G. I) till sin unders man, genom hvilken hans Alsmäktighet skulle uppenbar varda .. mot Kon. Christian. HSH 12: 113 (1599). Fråga under-mannen i något talrikt sällskap, hvad hvars och ens klocka är på minuten? Leopold 3: 385 (1802). Svenskarna behandlades värre än Israels folk under Farao. Då uppväckte Gud sin underman Engelbrekt. Åberg SvH 142 (1978). —
-MEDEL. jfr medel, sbst. 13 b α. Aqua Binelli. Detta undermedel .. har, liksom alla andra, redan börjat att förlora förtroende. TLäk. 1833, s. 281. Det finns inga undermedel som snabbt ger fullständig bot. PatFass 1990–91, s. 29. —
(1) -MÄNNISKA, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr). (under- 1843 osv. unders- 1738–1858) människa som väcker förundran l. beundran. Den (kristna) menniskian är .. en rätt unders-meniskia på jorden, som för Gud giäller mehr än himmel och jord. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 34 (1737). Jag skall blifva er oändligen förbunden .. om ni håller ert graciösa löfte att visa mig dessa undermenniskor. Braun Calle 194 (1843). —
(1, 2) -RIK. (†) underbar, underfull. Sådana himmelske vnderrijk wåning war oss för syndena skul medh allonne igenstengd. PErici Musæus 2: 82 a (1582). För hans syn hägrar det underrika landet själft. Cavallin o. Lysander 1: 3 (1861). —
-SAGA. i sht litt.-vet. (typ av) folksaga med vidunderliga o. spännande äventyr l. övernaturliga händelser o. d. ss. motiv; jfr saga 3 (c). Möller (1807). Den menniskokära, sällskapsamma Delphinen .. var ett föremål för otaliga undersagor, ungefär motsvarande vår Näck eller Strömkarl. Palmblad Fornk. 1: 20 (1843). Undersagan rör sig i en från verkligheten vitt skild värld, där naturlagarna äga endast villkorlig giltighet och där mäktiga trollkarlar och häxor, sällsamma djur och underbara trollredskap .. ingripa i händelsernas gång. FolklEtn-St. 1: 189 (1916). —
(1, 2) -SKÖN. som är förunderligt l. sagolikt o. d. skön. Phrygius HimLif. 7 (1615). En Sonnett .. underskön, ja kanske det vackraste som blifvit skrifvit på svenska. Almqvist Brev 135 (1839). Hon eld och stål besegrar / Den undersköna qvinnan. Wikner Vitt. 144 (1878). —
(1) -SLUG. (†) slug på ett förunderligt sätt; lömsk. Den väl capable och väl försökte undersluge .. Nils Bielke. HSH 9: 116 (c. 1800). Östergren (1964; angivet ss. sällsynt). —
-SPEL, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr). [jfr t. wunderspiel] (†) under. Aldenstund then då warandes lägenheet, fast lättare war til at beklaga, och vnderspelet til at önska, än som bättrat och förandrat. Widekindi G2A 119 (i handl. fr. 1612). Det var ej gnistror, som de syntes, / När detta underspel begyntes. Bergklint Vitt. 83 (1837). —
(2 a) -STJÄRNA. (†) om vägledande stjärna; särsk. om julens stjärna. Lundström LPGothus 1: 94 (cit. fr. 1613). Var det .. understjernan allena, som förde .. (de vise) från fjerran land? Wallin 2Pred. 1: 119 (1820). —
(1 g) -STOL. (förr) stol som den utfrågade satt på i underlek; äv. om själva leken; särsk. i uttr. sitta på understolen, vara tvungen att stå till svars för elaka frågor (äv. bildl.). Du menar wäl, at jag altid i förmaken sitter på under-stolen uti i en ring af små betienter, som gapa åt mig? Dalin Arg. 1: 187 (1733, 1754). I dag då man förmodeligen på alla ställen kör Julen ut med allahanda slags lekar, har äfven Stockholms Posten föresatt sig at slå sig lös och leka understolen. Kellgren (SVS) 4: 99 (1780). (Rydberg) hatade att sitta på litterär understol, att vara ett slags lefvande ”Fråga mig om allt”. Warburg Rydbg 2: 766 (1900). —
(1) -STOR. (under- 1705–1904. unders- 1775) (†) som är förunderligt l. häpnadsväckande stor. Bewisandes ther medh sin (dvs. Guds) vnderstora macht. Spegel ÖPar. 40 (1705). De understora juvelerna i kronan. Elkan 1Kon. 1: 204 (1904). —
-SYN. [fsv. undersyn] (numera mindre br.) häpnadsväckande syn l. syn av under; mirakel, under; jfr syn, sbst.2 6. Schroderus Liv. 428 (1626). På thetta Åhret (1216) syntes vthi Himmelen monge Vndersyyner, nemligen, hwijte Korsz, Himmelblåå Cometer. Schroderus Os. 2: 703 (1635). Östergren (1964). —
(1) -SÄLLSAM. (†) som är förunderligt sällsam. Fuhrman Alm. 1681, s. 21. Denna skog högst undersällsam är, / Och ingen än har sett dess gräns. Atterbom LÖ 1: 31 (1824). —
-TECKEN. [fsv. unders tekn] (†) under; äv.: varsel, järtecken. Gl1Kor. 13: 2 (NT 1526). Tå vthrättade Germanus genom itt Vndertekn, at Kalfwn, som alleredha war slachtat och vpätin, bleff åter heel och lefwande igen. Schroderus Os. 1: 697 (1635). I otro på underteckens betydelse följa .. de flesta människor ännu i dag ”verldenes gambla och vanartige plägsed”. Lundström LPGothus 1: 94 (1893). —
-TING. (numera bl. tillf.) sällsamt ting, under; äv.: underverk. Schroderus Liv. 579 (1626). (Jesus) Giör åter Under-ting, och helar Malchi sår. Frese Pass. 67 (1728). Människan är ett underting: svag som jordklimpen, stark som himlen, på en gång. Almqvist Brev 19 (1819). —
(2 a) -TRO. (under- 1790 osv. unders- 1750) tro på under; jfr underverks-tro. Kolmodin QvSp. 2: 465 (1750). —
-TRÄD, förr äv. -TRÄ. bot. växten Ricinus communis Lin., ricin (som växer närmast mirakulöst snabbt); jfr -bom. Linc. N 3 b (1640). Underträd. Ett i Ostindien inhemskt träd af inemot 6 meters höjd med stora frön, hvaraf pressas recinolja. Cnattingius (1882, 1894). —
-VERK, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr). högst ovanlig l. oerhörd l. beundransvärd l. övernaturlig o. d. händelse l. företeelse l. gärning; under; mirakel; särsk. i uttr. göra underverk, dels: göra under, utföra storverk, dels med sakligt subj.: ha stor verkan; äv. konkret, dels om person, dels om resultatet (se särsk. slutet). GlHebr. 2: 7 (NT 1526: gjorde). Jag anser för ett undervärk, att jag ej krossades under vagnen, ty kusken full .. körde i fullt galopp. HT 1926, s. 146 (1810). God hygien, lagom torr luft, sol och ett utmärkt betesgräs gör .. underverk. Träskman Fjäd. 34 (1948). Nu har han vaknat därinne, hör jag, ifall du vill titta på underverket. Gustaf-Janson KungVank. 340 (1963). särsk. om oerhört (o. sevärt) byggnadsverk o. d. i världen; särsk. i sådana uttr. som världens sju underverk, om urspr. antik grekisk förteckning över sådana verk; jfr under, sbst. 2 d. Huem kan alt Underwärck som han haer seet beskrifwa? / Mädh huad för mödsam Swett han hafwer måst opklifwa, / At taa’ i ögne syn Cheopis underwärk. Lucidor (SVS) 272 (1672; uppl. 1997). Pyramiderna, et af de 7 verldenes underverk. CvLinné hos Hasselquist Resa Föret. 5 a (1757). Solkolossen, ett af verldens sju underverk, var en af malm gjuten menniskobild af 70 alnars höjd. Held o. Corvin 1: 411 (1846). Hela det nederländska folket visar en stor och stolt entusiasm för .. (torrläggningen av Zuiderzee) – ibland kallat jordens åttonde underverk. Ymer 1955, s. 226.
Ssg (numera bl. tillf.): underverks-tro. undertro. Det är genom att .. förstöra tilliten till den egna kraften som underverkstron på alla lifvets områden blir en så djupt omoralisk faktor. Cassel SocPol. 10 (1902). —
-VERKARE. [jfr -verk] (numera bl. tillf.) person som gör underverk. Messenius Christm. 210 (c. 1630). —
-VIOL. växten Viola mirabilis Lin. (vars blommor är självbefruktande på ett närmast mirakulöst sätt); jfr skugg-viol 2. Samzelius Blomst. 63 (1760). —
(1) -VÄRD. (†) som är värd att förundras över, sällsam l. underlig; äv. övergående i bet.: häpnadsväckande l. underbar; jfr undrans-värd. Dahlberg Dagb. 67 (c. 1660; uppl. 1912). Naturens märkvärdiga förändringar visa sig i fröns undervärda blanning. Acrell PVetA 1750, s. 24. Lindfors (1824). —
(1, 2) -VÄRLD, sbst.1 (sbst.2 se under, prep. o. adv. ssgr) (numera mindre br.) förunderlig l. underbar värld. Låt upp din port, du minnets underverld! / .. Jag minnas vill, hur jag en Engel var. Sjöberg (SVS) 1: 135 (1819). Vem var hon i denna stund? Ett barn som flyr in i sagans undervärld. Thorén Herre 157 (1942).
B (†): UNDERS-BARN, -GÅVA, -GÄRNING, -MAN, -MÄNNISKA, -STOR, -TRO, se A.
Spalt U 115 band 36, 2010