Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TYDLIG ty3dlig2, adj. -are. adv. = (†, BröllBesv. 95 (c. 1660; uppl. 1970), PH 7: 4875 (1759)), -A (†, PJGothus Melisander A 6 a (1601: uthtydeliga), PH 6: 4811 (1758)), -EN (Schmedeman Just. 148 (1615) osv.), -T (Dähnert (1746) osv.).
Ordformer
(tydelig (-ij-, -gh) 1586 (: mångtydeligh)1926. tyderligare, komp. 1746. tydlig 1612 (: uthtydligere, komp.) osv. tydlin, adv. 1721 (i vers). — n. sg. o. adv. -ligit (-et) 16861783. -ligt 1746 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d., dan. o. n. tydelig, nl. duidelijk, t. deutlich; till TYDA, v.2 — Jfr FÖR-TYDLIGA]
I. ss. adj.
1) som är lätt att urskilja l. förnimma l. uppfatta, klar, redig, distinkt; särsk. om ngt som (kan) uppfattas med de yttre sinnena: (lätt) uppfattbar l. förnimbar. Verelius 226 (1681). Nu började vi känna en tydelig skillnad i luftstreket, och Thermometern hade, sedan i går, fallit 8 grader. Landell Bligh 35 (1795). Cerat skall hafva rent hvit färg och tydlig lukt af benzoe. SvFarm. 59 (1901). En växlande motståndskraft mot sjukdomen i dess tydliga form. SvD(B) 1942, nr 342, s. 4. De tydligaste verkningarna av den tertiära landhöjningen finner man .. i fjällen. Selander LevLandsk. 27 (1955). — jfr O-, SJÄLV-TYDLIG. — särsk.
a) om ngt som kan uppfattas med hörseln; särsk. dels om uttal l. språk o. d.: distinkt l. välartikulerad l. vårdad, dels om röst: klar l. ren. Pappegoyan wäntes at vtsäya tydeligha (vttydeliga) ord. Schroderus Comenius 161 (1639). Hwarföre .. (de) Frågor .. som widh Döpelsen brukas måste med Hög, klaar och tydeligh Röst aff Predikanterna vpläsas. Emporagrius Cat. P 7 a (1669). (I böcker) kan du .. få utförliga föreskrifter om rent och tydligt uttal, om röstens höjande eller sänkande. Schück o. Lundahl Lb. 1: 35 (1901). Jacques pratar engelska med tydlig amerikansk accent. SvD 9 ⁄ 3 1996, s. 53.
b) om ngt som kan uppfattas med synen: som lätt kan urskiljas; särsk. om skrift l. stil: klar, redig, äv.: lättläst; äv. mer l. mindre bildl. Brelin Resa 34 (1758). Länge torde det .. dröja, innan forskningen blir i stånd att skänka hans (dvs. K. XII:s) bild fullt tydliga drag. Hjärne K12 III (1902). Aldrig ligger jorden lika rentvättad, lika klar och tydlig, och aldrig har färgerna en sådan lyskraft som en tidig morgon i maj. Selander MarkMänn. 99 (1937). Han (såg) in i detta mörka, fårade ansikte, som om han ville läsa i denna gamla bok som trots sin tydliga skrift var så svår att läsa. Lagerkvist Sibyll. 15 (1956). En lång delvis förvirrad redogörelse nedtecknad med tydlig handstil. Expressen 20 ⁄ 10 1993, s. 6.
c) om sinnestillstånd l. förhållningssätt l. själsförmögenheter o. d.: som klart framträder, omisskännlig, uppenbar. Hennes stora inre begåfning är .. stäld öfver allt tvifvel, och hennes förmåga som talare inom sitt område är tydlig. SDS 1892, nr 62, s. 2. Stellan kom sent ner följande morgon och fann greve Lähnfeldt i tydligt misshumör över kapten von Strelerts plötsliga och ohövliga avresa. Siwertz Sel. 2: 106 (1920). Fredriksson betraktade henne med tydlig oro. Trenter Spring. 49 (1958).
2) [eg. specialbet. av 1] om yttrande l. utsaga l. framställning o. d.: vars innehåll formulera(t)s klart o. redigt (o. därför kan förstås utan svårighet); (lätt) begriplig; otvetydig; stundom närmande sig bet.: öppen, oförbehållsam. Efftersom mijn Son haar wared der lägenheterna att besee .. förmodar iagh altså att han skall kunna om alt mijn K. B. en tydelig raport och fullkomblig relation giöra. Rig 1943, s. 53 (1640). Förthenskul är Wår nådige wilje och befalning, thet I altid .. noga uti acht tagen, at I uti brist af klar och tydelig Lag Osz ther om wederbörligen förständige. Schmedeman Just. 1406 (1695). Om dessa fruktes särskilta planterande, skulle jag önska at kunna gifva tydelig beskrifning. Brelin Resa 39 (1758). Kanhända icke alle förstå mig på alla ställen (i min framställning), ehuru jag budit till at vara tydelig. Florman BrRetzius 10 (1824). Med denna tanke, som han formulerade i tydliga ord, trädde Erik Nordin ut på Birgerjarlsgatan. Hedberg Räkn. 6 (1932). Jag talade om för honom hur jag såg på saken .. Jag var medveten om att det var operation overkill, men här gällde det att vara Tydlig, en gång för alla. Mazetti GrabbGrav. 171 (2000). — jfr DUBBEL-, O-, SVÅR-TYDLIG. — särsk. i uttr. tydlig svenska (jfr SVENSKA, sbst.1 2 e). HC11H 15: 59 (1697). Kongl. Maij:ts Cancellie bör uti alla de bref och skriffter, som därifrån utgå, beflita sig om en ren och tydelig Swenska. CivInstr. 387 (1719). Kan inte SJ leta fram någon .. som gått den gamla folkskolan och minns hur man skriver enkel och tydlig svenska i stället för dessa språkliga knöligheter? DN 24 ⁄ 11 2002, s. A15.
3) om förhållande l. omständighet l. sammanhang o. d.: som (lätt) kan förstås l. fattas fullt ut, uppenbar, påtaglig; förr äv. (om ngt egendomligt l. svårförståeligt): som är möjlig att tyda (jfr TYDBAR). När naturen utaf jorden och egenskapen af til-lämpeliga materier är rätt förstånden, så blifwer hela hemligheten om vegetationen klar och tydelig, och alt Åkerbruk lätt och förnögligit. Serenius EngÅkerm. 147 (1727). Ho wet ej, att det är längesedan, fattigdom och rättwisa war säker om seger emot tydelig orätt, förswarad af rikedom och myndighet. Rehbinder Wederläggn. 7 (1766). Hå! lär du säga, med din vanliga malice, orsaken är ganska tydelig. Kellgren (SVS) 6: 107 (1782). En närmare undersökning .. gör det tydligt, att detta kärl (tillverkat i Italien) .. af handeln förts till Norden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 41 (1901). Att Strindberg som stockholmsskildrare särskilt fängslade Martin Lamm är tydligt. 3SAH LXI. 1: 43 (1950). Det var .. tydligt att Aëtius avgått med segern åtminstone i den meningen att hunnerna varit de första som lämnat slagfältet. Strömholm Fält. 296 (1977).
II. ss. adv.
1) (numera nästan bl. i formen tydligt) motsv. I 1: klart, redigt, distinkt, på ett tydligt sätt; vanl. ss. bestämning till verb; särsk. i förb. med förnimmelseverb; i förstärkande anv. äv.: påtagligt, otvivelaktigt. Tydligt se, höra. Läsa, skriva, tala tydligt. Det märktes tydligt, att han var sjuk. Linc. G 3 a (1640). Uthtala Orden rätt och tydeligen. Skolordn. 1693, s. B 1 b. Der Provincien .. är så cultiverad och bebygd, at den med alt som anteknas bör på en tractabel Charta icke tydeligen kan upritas, skal det stå Landtmätarne fritt, at rita hwart Härad, eller hwar Sokn för sig uppå särdeles Taflor. LandtmFörordn. 91 (1725). Det är märkligt: .. att Nominativ och Ackusativ här tydligt kunna åtskiljas, som eljest öfverallt i Språket äro lika. Broocman SvSpr. 27 (1810). Där kom den vackra violblåögda änkan Lizzie .. och vid hennes sida en tydligen förälskad ung man. Lagergren Minn. 8: 66 (1929). De bar svarta, åtstramande kläder, och varje muskel och lem avtecknade sig tydligt under det sidenliknande tyget. Johnson DrömRosEld. 32 (1949). Druvsorten brukar vara det enklaste att härleda. Man brukar .. tydligt känna ekfatens inverkan och vinets mognad i doften. Expressen 15 ⁄ 9 2000, s. 61.
2) motsv. I 2, för att beteckna att ngt framställs l. beskrivs l. skildras o. d. fullt begripligt l. utan risk för missförstånd: entydigt, otvetydigt. Schmedeman Just. 148 (1615). Så måste en predikant beflita sig om at tydeliga och enfalleliga inretta sin predikan, at åhöraren får höra Gudz, och icke menniskio ord. Swedberg Cat. 277 (1709). Jag beer myket om förlåtelse, at iag intet tydeligen nog har yttrat mig ang(ående) Hakningen och Klämtningen i kiöken. BrinkmArch. 1: 171 (1713). Som Kongl. Maj:ts nådige Förordning .. tydeligen stadgar, på hwad sätt .. Bergmästaren bör författa behörige Markgångs-taxor .. så kan (osv.). PH 5: 3275 (1752). De detaljer, Josephus .. gifver till närmare förklaring af denna sak, som dock icke är rätt tydligt framställd. Agardh ThSkr. 1: 9 (1842, 1855). Tydligare kunde .. (W. Grimm) icke uttrycka sitt principiella krav på trohet mot det traderade. Arv 1945, s. 10.
3) (numera nästan bl. i formen tydligen) ss. satsadverbial, för att uttrycka att satsens innehåll (gm slutledning) uppfattas ss. sant l. riktigt: uppenbarligen, tydligtvis, det är tydligt (att); äv. med ngt försvagad innebörd, betecknande att försanthållandet är en rimlig l. sannolik slutsats: som det verkar l. vill synas, av allt att döma, sannolikt. Den som känner Physiquen, och vet at jorden är afplattad vid Polerne, finner tydeligen at hon här behöfver höja sig mera för at nå upp mot Himmelen. Kellgren (SVS) 4: 17 (1778). Tydligt anser Rudbeck Norige för en ursprunglig beståndsdel af sitt Atland, och Danmark för en dess lika ursprungliga tillhörighet. Atterbom Minnest. 1: 181 (1847). Dom andra (tjuvarna) har tydligen haft handskar. Lindgren MästBlomkv. 125 (1946). Det var ett intressant arbete .. (o.) det gav tydligen bra med pengar. Bernt hade alltid ny bil när de sågs. Jersild BabH 82 (1978).
Ssgr: A: (I 13) TYDLIG-GÖRA. göra (ngt) tydligt l. tydligare l. lättare att uppfatta (med sinnena) l. förstå; särsk. till I 3, med avs. på ngt abstr.: ådagalägga, klarlägga, påvisa. Andra (fågel)ljud har man försökt att tydliggöra genom en sammanställning af wisza bokstäfwer och stafwelser, hwilka likwäl endast ofullständigt uttrycka det, som de borde, emedan tonfallet saknas. Holmström Ström NatLb. 2: 120 (1852). Många bland .. (bakterierna) kunna tydliggöras endast genom de starkast förstorande mikroskop. NF 14: 650 (1890). (Statsminister) Göran Persson har under sina år vid makten tydliggjort att han vet en sak som han vill, och det är att bestämma. SvD 1 ⁄ 10 1998, s. 2.
B: (I 1) TYDLIGT-VIS, adv. av förhandenvarande omständigheter l. förhållanden o. d. att döma, tydligen, uppenbarligen; förr äv.: på ett tydligt l. påtagligt sätt. Om de europeiska (skådespelen) hade jag tydligtvis ingen aning. PoetK 1819, 3: 19. När .. en svensk fredsvän åtager sig en granskning .. (av hur nationalitetsidén förhåller sig till fredssträvandena), så lämnas därmed tydligtvis ett bidrag till frågan om det svenska fredsfolkets ställning till nationalspörsmålet. Söderbergh NatFredssträv. 4 (1913). Att man har ställt 120 personer utan meningsfullt arbete har tydligtvis mindre betydelse när man talar om före detta chefer. GbgP 16 ⁄ 12 1997, s. 39.
Avledn.: TYDLIGHET, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara tydlig. Lind (1738). särsk.
1) till I 1, särsk. 1 a: distinkthet; äv.: pregnans. Holmström Ström NatLb. 2: 23 (1852). Beträffande smaksensationernas tydlighet var den .. vanligen så stor, att någon tvekan om förnimmelsens karakter ej kunde ifrågakomma. Öhrvall Smaks. 62 (1889). Tydlighet i uttalet är av en ofantlig vikt. Ottelin OffentlTal. 2: 13 (1913).
2) till I 2: åskådlighet l. begriplighet l. lättfattlighet. Swedberg Gr. 139 (1722). Ju större tydlighet Författningar kunna få, desto bättre. AdP 1800, 2: 1139. Vi anser att texterna på (cigarett)paketen uppfyller kraven om tydlighet och kontrast. SvD 10 ⁄ 12 1996, s. 11.
3) till I 3: påtaglighet l. obestridlighet l. klarhet; särsk. i sådana uttr. som (framgå) med (all) önskvärd tydlighet. Han upptäkte med förskräckande tydlighet, att hennes näsa var något för tjock, ögonen för små och munnen för bred. Cederschiöld Riehl 1: 92 (1876). Huru litet inflytande .. (omorganisationen) i själfva verket haft .. framgår med all önskvärd tydlighet af en del faktiska förhållanden, som för ej länge sedan kommit i dagen. VTLifsfr. 19: 12 (1901). Eastwoods rollfigur Dirty Harry har med önskvärd tydlighet visat att lag och ordning måste vara två grundpelare även i ett mångkulturellt samhälle. SvD 3 ⁄ 12 1995, s. 2.
Ssg (till tydlighet 2; språkv.): tydlighets-kommatering. NySvSt. 1925, s. 68. Tydlighetskommatering .. ger skribenten full frihet att bestämma var han tycker tydligheten fordrar ett kommatecken, och var inte. Poppius o. Jansson Journ. 66 (1959).

 

Spalt T 3434 band 35, 2009

Webbansvarig