Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAKEID trak1ei4d, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ch-)
Etymologi
[av t. tracheide, avledn. av trachea (se TRAKEA); tidigast använt 1863 av den tyske botanikern C. G. Sanio]
bot. om vattenledande cell i xylem (ledningsvävnad) hos växter (särsk. barrträd); jfr TRAKÉ slutet. BotN 1873, s. 177. Tallvedens celler utgöras af trakeider och parenkymceller. ArkKem. IV. 28: 2 (1912). NE (1995). — jfr SPIRAL-, TRAPP-TRAKEID.

 

Spalt T 2231 band 35, 2007

Webbansvarig