Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAPPLA tap3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (numera bl. tillf., Mecklin BegTonk. 26 (1802)).
Etymologi
[sv. dial. tappla, tapla, vidröra med fingrarna; sannol. ljudhärmande o. iterativ bildning (jfr TAPPERA); jfr mlt. tappen, tapen, t. tappen, treva, famla, plocka m. m., meng. tappen (eng. tap), slå lätt m. m., tillika fvn. tæpr, varsam, rädd att komma för nära l. vidröra]
(numera bl. i vissa trakter, vard.) (upprepade gånger) trycka l. vidröra l. slå lätt; fingra; särsk. med bestämning inledd av prep. på; i sht i fråga om (tangenter på) musikinstrument, särsk. piano l. dragspel: (trevande l. mekaniskt) klinka; äv. (numera bl. mera tillf.) tr., med avs. på musikstycke o. d. Knorring Ståndsp. 1: 72 (1838). Tapplande en vals på fortepiano. Dens. Skizz. II. 2: 59 (1845). Inte förrän han hunnit ett bra stycke i väg .. började deras spelman tveksamt tappla på magdeburgerspelet. Martinson VägKlockrike 261 (1948). (Gubben) tapplar litet med seniga gammalmansfingrar på vaxduken. Parling Motorsåg. 257 (1950). Det enda man hör från en flitig reporter i dessa dagar är ett diskret tapplande när han manövrerar ordbehandlarens elektroniska tangentbord. DN 28 ⁄ 9 1987, s. 28.

 

Spalt T 483 band 34, 2003

Webbansvarig