Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAPPER tap4er, adj. -pra, -pre (Bureus Påw. A 4 a (1604; pl.) osv.) ((†) -pare KKD 11: 25 (1703; sg. best.), Därs. 3: 212 (1711; pl.); -pere RARP 7: 187 (1660; sg. best.)); -prare, superl. -prast (Wollimhaus i 2Saml. 1: 116 (c. 1669) osv.) ((†) -perst RARP 4: 97 (1647: tapperste, sg. best.), Peringskiöld Hkr. 1: 311 (1697: tapperste, sg. best.); -prest Isogæus Segersk. 706 (c. 1700: tappresta, pl. best.), Scherping Cober. 2: 102 (1737: tappreste, pl. best.)); n. o. adv. -T.
Ordformer
(daffer 1561. dapher 1632. dapper 16321697 (: dapperheet, avledn.). taffer 1710. taper 1657. tapfer 16601682 (: Tapferheet, avledn.). tappar 16531711. tapper 1535 osv.)
Etymologi
[fsv. dapper (SGustafson Hemming Gadhs språk 165 (1950)); liksom d. tapper av mlt. dapper, tapper (formen med t– efter sydliga t. dial.), tung, mäktig, duktig, uthållig, modig; motsv. fht. taphar, tapher (mht., t. tapfer), mnl., nl. dapper (varav eng. dapper, nätt), fvn. dapr, tung, tungsint, nor. nn. daper, stilla, sorgmodig; trol. besläktat med fkyrkoslav. debelyi, tjock, serb. dèbeo, dets., bulg. debél, dets.; sannol. till en ieur. rot med bet. ’tjock, fast’]
1) († utom i slutet) som väl uppfyller krav l. förväntningar l. för god kvalitet relevanta kriterier, ”som heter duga”; duglig, duktig; ordentlig, rejäl; grundlig; jfr 2. Thenne skipzflotta .. Huilkin wij nu szå tappert vtrustad haffue både med szwårt skyt, krut, Loed, Fettalie och all annen krigzgscheffte. G1R 10: 142 (1535). Then lät han tappert affdanka medh goda Kniplar. Petreius Beskr. 2: 99 (1614). I sitt hederliga Hws och emoot sitt Hwsfolk, war hon som en förnufftigh Hwsmoder och en Tapper Booqwinna, at i hennes Hws stodh i alla måtto wäl til. JPGothus MStiernfelt C 3 b (1644). (Gossen) snafvade .. och rispade en tapper skråma i kinden mot stubben af ett träd. Topelius Fält. 4: 414 (1864). Hamra nu en tapper hvirfvel och trumma samman stintorna! Heidenstam Karol. 2: 196 (1898). — särsk. [numera bl. med anslutning till 2] (fullt br., skämts.) i fråga om förströelse l. mer l. mindre klandervärd vana l. gärning o. d., om person: vidlyftig, rejäl, grundlig; äv. om nederbörd l. blåst o. d.: ymnig, ihållande; vanl. ss. adv.: ordentligt, rejält, ”friskt”; jfr 2 a γ. Hur ljufligt månd’ det vara / At tappert dricka glasen ut. Bellman (BellmS) 2: 38 (c. 1763, 1791). (Översten) berättade gerna historier, öfverdref dugtigt, svor tappert och var för öfrigt hvad man kallar en hedersman. Bremer FamH 73 (1831; uppl. 2000). Aftonen regnade det tappert. Johansson Dagb. 3: 164 (1893). Tapper vid grötfatet. Gyllensten Grott. 50 (1973). Folk stjäl .. (älgvarningsskyltarna) ganska tappert. SDS 11 ⁄ 7 1996, s. A8. särsk.
α) i uttr. roa sig tappert, med liv och lust ägna sig åt (vidlyftigt) nöjesliv l. förströelser. SöndN 1863, nr 40, s. 1. Vi skall roa oss tappert i vinter. Inte sant, Martin? Olsson BlåUndr. 55 (1932).
β) i uttr. dricka tappert, dricka stora mängder alkoholhaltig dryck, ”supa friskt”. Holmberg 2: 709 (1795). Det var besynnerligt att så liten en karl kunde dricka så tappert. Lindgren OrmVäg 30 (1982).
2) [eg. specialanv. av 1] om person, i strid l. prövning l. trångmål o. d.: som visar självuppoffrande handlingskraft l. uthållighet; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1; jfr 1 slutet.
a) i strid l. kamp o. d.: som med fara för eget liv l. egen hälsa handlar (med kraft) utan (att visa) ngn rädsla (i ädelt l. vällovligt syfte), modig, oförskräckt, orädd; motsatt: feg; äv. bildl., i fråga om diskussion o. d. Han war en tapper kaar. Asteropherus 99 (1609; uppl. 1909; möjl. till 1). Han är een tapper och oförtruten krigzman. OxBr. 5: 20 (1613). Capiteinerne .. (måste) fächtandet emot fienden tappert och manligen fullfölja. Schmedeman Just. 926 (1685). Hade de Romare warit så tappre (och ej af luxe förderfwade) som på Julii Cæsaris tid, aldrig hade Alrich intagit dem. Linné Diet. 1: 135 (c. 1750). Striden fördes som tapprast i .. (Svensk litteraturtidning) om öfversättningen af Iliaden. SvLitTidn. 1821, Bih. sp. 46. Om hon nu inte vore en ko, utan en eldsprutande drake, liksom hunden var en varulv, så kunde det bli farligt även för den tappraste riddare, tänkte pojken. Lindström Leksaksb. 11 (1931). — särsk.
α) i överförd anv., om handling l. egenskap l. yttrande o. d. Wij .. Hafwer .. sammansatt oss med Gudz thens allzwoldiges hielp at giöra .. (fienden) ett tappert och manligit mootståndh. RA II. 2: 261 (1617). Keysaren gaff honom ther på itt tappert swar. Schroderus Os. III. 1: 74 (1635). Den som motstånd wågar hånad blir / För tapper dumhet. Hagberg Shaksp. 1: 233 (1847).
β) (numera mindre br.) närmande sig bet.: ärofull; ädel. En Ny Wijsa Om Starcke en Rättskaffens Swensk Vng Swen .. achtandes meer Gudz ähra .. och itt tappert nampn, än Modren och sitt egit lijff. Rudbeckius Starcke (1624; titel). Harlock (1944).
γ) (numera bl. tillf.) i (mer l. mindre bildl. o.) ironisk anv., i fråga om föga ärofull handling o. d.: ivrig, dristig; jfr 1 slutet. Kommer i Fält moot tig, en flock af fuchtige bröder; / Tappert sätter .. (Ruus) an, med en sådan en ijfwer, och alfwar, / At han i sista stund, skal fälla the modige Hieltar. Stiernhielm Herc. 196 (1648, 1668). Ämbetsmännen reste från sina tjenster i Stockholm lika tappert, som officerarne 1760 hade rest från krigshären. Malmström Hist. 6: 110 (1877). Jes. 5: 22 (Bib. 1917).
b) som (med jämnmod l. utan att klaga) uthärdar motgång l. vedermöda l. ogynnsamma villkor o. d.; i kamp o. d.: uthållig, ihärdig; ståndaktig. Wår Herre Jesus Christus hafwer tigh tappert föregått, medh ett sådant högt tolamod. Muræus Arndt 1: 124 (1647). Tappert drog han, men ring och arm / voro som grodda samman. Tegnér (TegnS) 4: 92 (1824). Tre tappra fruar med snötyngda paraplyer lyssnade (till studentsångarna). Zetterström EnslBel. 28 (1981). — särsk.
α) i överförd anv., om handling l. sinnestillstånd o. d. Ett tappert försök. Lundquist Jacobs Landb. 270 (1909). Hans tappra, glada sinne förblev oförändrat. Rääf Sugimoto BlmrNJord 48 (1934). Nu var tårarna borta och hon log ett litet tappert leende. Balderson StatsrTid. 223 (1980).
β) i uttr. hålla sig tapper, hålla modet uppe trots motgång osv. Dedh godhe folcket, som sigh här uthe så tappertt hafuer hållet. OxBr. 1: 171 (1621). Jag hade försökt hålla mig tapper i det längsta. Bergman Skuld. 95 (1948).
Avledn.: TAPPERHET, r. l. f. särsk. till 2: egenskapen att vara tapper; mod; uthållighet, ståndaktighet. Medalj för tapperhet i fält resp. till sjöss. Schroderus Dict. 150 (c. 1635). Den andeel, som I häruthinnan (dvs. i segern) förmedelst eder tapperheet och klooke conduite hafft. HH XVIII. 2: 25 (1687). Tapperhet bör ei i otid brukas. Kolmodin QvSp. 2: B 2 c (1750). Konungen äger at uphöja til adeligt stånd och wärde män, som genom trohet, tapperhet och dygd .. gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente. RF 1809, § 37. Med vilka outtömliga skatter av god vilja, tapperhet och intelligens har hon inte framhärdat genom sin skakande historia. Siwertz Tråd. 80 (1957). jfr slagsmåls-tapperhet.
Ssgr: tapperhets-bedrift. (numera bl. tillf.). WESvedelius i 2SAH 60: 47 (1883).
-belöning. (numera bl. tillf.). Carlstedt Her. 3: 208 (1833). Därs. 291.
-medalj. (officiell) medalj (se d. o. 2 b) för i krig o. d. (gm enskild, särskilt utmärkande handling) ådagalagd tapperhet. Circulaire-Bref til Krigs-Rätterne, angående dem som blifwit benådade med tapperhets-medailler. PH 15: 187 (1791).
-prov. (numera bl. tillf.) jfr prov 3 b. Dalin Hist. 2: 119 (1750). Montmorency .. blev .. efter sällsporda tapperhetsprov svårt sårad och tillfångatagen i september 1632. Almquist VärldH 5: 202 (1933). Östergren (1954).
-skylt. (†) i fråga om konkret föremål: yttre tecken på tapperhet. Braun Dikt. 1: 34 (1837).
TAPPERLIGEN, adv. (†) till 2: tappert. Ståthållaren Lars Anderson som sigh widh Laduga och Nougårdz eröffrande tapperligen förhållit hafwer. Widekindi KrijgH 464 (1671). Ekblad 380 (1764).
TAPPERSAM, adj. (†) till 2: tapper. HA 6: 241 (c. 1680).

 

Spalt T 479 band 34, 2003

Webbansvarig