Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIM, m.
Ordformer
(äv. swijm)
Etymologi
[jfr mlt. svīm; till den rot som föreligger i SVINNA]
(†) svimning, medvetslöshet; yrsel; jfr SVIMMA, sbst. När heta, torst, och frost, med skälfwa böria bryta; / När Swindel, Swijm, och Gicht, med krampa, krim(m), och sting / Begynne nalkas Hälseborg, all hielp wil tryta. Stiernhielm Häls. (1668). Schultze Ordb. 5268 (c. 1755).

 

Spalt S 15131 band 32, 1999

Webbansvarig