Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOFSA sof3sa2 l. sωf3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. såfsa, sofsa (se SJOFSA, v.)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå med släpande steg, dra fötterna efter sig, gå tungt (i snö o. d.); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om steg: släpande. Man hörde hasande steg över golvet, suddiga och sofsande, som om någon släpat sig omkring med bälghandskar på fötterna. Törnblom FolkSpad. 10 (1914).

 

Spalt S 8579 band 28, 1981

Webbansvarig