Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUKTA snuk3ta2, förr äv. SNOKTA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(sno- 1846. snu- 1846 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snokta (Hof DialVg. 267 (1772)), snukta; avledn. av SNUGGA, v.; med avs. på bildningssättet jfr SKOJTA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snoka. Cavallin (1876). Lönnerholm SprJönk. 115 (1972).
Särsk. förb.: SNUKTA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snoka upp (ngn l. ngt); äv. oeg. l. bildl. Carlén Ensl. 1: 119 (1846). Därs. 3: 124 (oeg. l. bildl.).

 

Spalt S 8210 band 28, 1980

Webbansvarig